Aftonbladet – 1 juli 1841, sida 3

les gudomlig. Och suckvalsen sen — ja, se den är förtrollande, jag önskade att du en gång fick höra den. nJag tackar min Gud att jag är skild från det tråkiga A. Huru kunnen J lefva dernere — kom upp till K. bara, vi skola bese allt vackert der tillsammans. I går promenerade vi till D—e. — Der är charmant vackert må du tro; de täcka glada flickorna T. voro med i sällskapet. Du kan icke föreställa dig hvad den yngsta är söt — det var så okristligt varmt, och hennes hy hade under gåendet en purpurfärg, och lockarne, som raknat af värmen, fladdrade som ett glest guldskir omkring halsen; man kunde riktigt bli kär i henne. Hon är icke så liflig som du, men på det hela taget vackrare, det will säga icke till uttrycket, men ändå — hon har starkare färg, rundare ansigte, litet fylligare vext, med ett ord: litet mera kött och blod. — Sedan vi gått hela Guds långa dagen omkring, spisat middag i norr, souperat i söder, följde jag hvar och en hem till sitt. Somlige bodde i öster, andra i vester, och då jag slutligen kom hem sjelf, var jag så trött att jag var färdig att digna, — men roligt var det som tusan! d. 24. I dag har jag en desperat hufvudvärk och bröstet är icke heller bra. Besitta! det har man för det man gick och strök med de der mamsellerne T. i går. Fruntimren äro alldeles odrägliga när de komma att så der stryka omkring, de tröttna aldrig; jag har durch förkylt mig, blir aldrig menniska mer. — Hur kan man tycka om varelser som aldrig ha någon ro — apropos! hon har en ganska behaglig röst, och sjunger rätt näpet de der små Lindbladska styckena — synnerligast: cHvad månd det landet heta etc. Dock är jag aldrig mera kär i henne än mina stöflor äro det. De ä durch utslitna på kuppen. Nej — aldrig ord mer — jag måste i dag fara ut till Ståthållarens på C. på uppvaktning, derföre min goda syster — Farväl Brefvet röjde brådska, själsfrånvaro och tankspridhet. Namnet var icke ens underskrifvet.