Aftonbladet – 1 juli 1841, sida 2

Du kaliar mig svärmerska — och Ossian skrattar åt mig ibland, men det oaktadt ledsna han ej att höra mig — ja, jag vet att han til och med hör mig gerna. Han lemnar snar A. och far till hufvudstaden. Då får du råks honom, skrif då hvad du tycker om honom, och hvad du tänker om hans ögon — — —. Ossians ögon ägde en dämonisk tjusningskraft Uti mitt bröst ligga en hvit och svart engel som slumra vid hjertats rot brukade Hedvij säga. — cÖssians mun talar till den hvita, han: ögon till den svarta — derföre sluta sig min: sögon för hans blickar, och den svarta engelr törnimmer ej deras tal. facMen den hvita flyger upp och skakar de skimrande vingarne och derinne blir allt ljus. IV. Vindens suck i aftonstunden Flyger fram bland blommor små. Säg mig om på jorderunden Någon andas så? Qvällens klara milda stjerna Blickar vänligt i det blå. Såg du någon jordisk tärna Brinna, blicka så? Dufvan öm i fröjd och smärta Ej sin kärlek glömma må. Vet du något menskligt hjerta, som kan älska så? De unga tillbringade sålunda många glada fangenäma stunder tillsammans. Visst smög si; stundom ett lätt moln af tvifvel fram öfver der :vår-blå himlen i Hedvigs själ och fjettrade fö ett ögonblick de spelande solstrålarne derinom :men det skingrades snart. De voro i det hel lyckliga; inga lidelser af svårare art, inga stor :mar skakade deras sällhetsbyggnad, den stoc glänsande och högrest på den jemna grönskand igrunden, och dess pelare och kolonner glittrad solskenet.