HEDVIG. ) TECKNING EFTER NATUREN. HI. Hedvig hade en god gammal Mormor, som älskade kerne ömt och kallade henne ömsom sin ros och sin ögonsten. Hedvig aduadex sin Mormor, lekte med henne som en kattunge, kammade hennes hår, — det kallade hon att reda upp i esilfverskänkena — läste högt för henne i Bibel och Psalmbok — krusade hennes rems-mössa och spits-stycke, stärkte hennes hårbindlar, samt var mån och öm om henne. Hon visste icke om någon annan Mor, emedan hennes längesedan gått bort. Hedvig hade ock en yngre syster Alma, som var blind. (Denna arma åtog hon sig äfven, och släppte henne så till sägandes aldrig från sitt hjerta; hon läste för henne och uppmuntrade henne med de gladaste samtal öch sökte på allt upplänkligt sätt försona henne med sitt öde. — Alma tänkte också sällan derpå så länge hon var nära sin syster. Hedvig var Almas öga och genom henne såg hon allt — allt syntes henne derföre vackert. Hedvig ä!skade det vackra. Alma hade sina små egna nycker, tycken och föreställningar dem Hedvig sällan motsade; hon tvertom var henne behjelplig att skapa och bibehålla de bilder, som bidrogo att försköna flickans mörka omgifning. Så ofta hon kunde, bortblåste hon med sin andas varma flägt det tunga, fugtiga moln, som hvilade öfver den arma Almas femtonåriga rosengård — således var hon äfven Almas ögonsten och den fagraste rosen i hennes af natt och Ovisshet insvepta verld. ) Se Aftonbladet N:o 147. Uti det första stycket böra följande tryckfel rättas: 2 sidan, 3 spalten, 40 raden nedifrån, står: som kände sig hemmastadd i d.nna hemriga tonverld, läs: herrliga tonverlda. Samma sida, 4 spalten, 22 raden, står c-schalorne, Väs: b-schalorne.