Aftonbladet – 30 juni 1841, sida 4

djurkol, sedan de en gång blifvit hygroskopiskt mättade med vätskan. Hr Peyen lät lägga ett friskt träd ho:isontelt på jorden och en vätska flyta in i dess ena ända genom ett kärl, så högt, att trycket gjorde 1—2 metrer (3, till 6?, fot; vätskans genomträngning gick för sig efter ungefär 4 månad, utan afseende derpå, om trädet var i saft eller ej. Olika trädsorter fordrade olika tid. Ek, af vid pass 41 verktums diameter och 49 fot 8 tums längd, och hvars ena ända sattes i förbindelse med ett kärl, fyllt med en lösning af ättiksyradt bly, lät, inom mindre än en timma, vätskan utflyta genom motsatta ändan. Flytningen tilltog alltjemt, och efter en månads förlopp återstod blott splinten, som ännu icke blifvit af vätskan genomträngd. Under samma omständigheter lät ett lärkträd af mer än 26 fots längd och 41 verktums diameter nära 50 kannor vätska genomflyta, utan att minsta spår af blyet kunde upptäckas, icke ens medelst ,svafvelnatrium. Först sedan ännu 8 kannor gått igenom, märktes spår af blyet, hvilka alltmer ökade sig ända till slutet af filtrationen, som då steg till omkring 80 kannor.