Aftonbladet – 30 juni 1841, sida 3

underhålla. Biet vet, så väl som någon annar att betjenten N. N., lärlingen P. P., gesällern F. F. 0. s. v. icke äro någre klyftige dialektike och icke så noggrannt undersöka huruvida sjö farts-afgiften är eller icke är af bevillningsnatur Mihända hafva excesserna sin grund i det ut spridda rycktet, att Grefve Horn gjort ett för slag på riksdagen, åsyftande de lägre klasserna förtryck. Om så är, finner väl hvar och en, at skulden är Aftonbladets, hvilket, så snart de erfor detta ryckte, skyndade att på det bestäm daste vederlägga det. Finnes någon annan grun till folkets förbittring, hvilken yttrat sig ick mot Hr Hartmansdorff, icke mot friherre Lud vig Boje, icke mot någon af regeringens gamla kända och bepröfvade kämpar och seider, uta emot Grefve Horn och en och annan, som lik honom öfvergått från de åsigter, hvilka de föru förfäcktat, till den motsatta sidan, så får skäle troligen sökas i den menniskonaturen medfödd: oviljan mot all desertion, allt öfvergifvande a den sak, hvaråt man en gång egnat sig. Der började undersökningen lärer väl för öfrigt ut visa, hvilka motiver, som ledt de7i saken kom. prometterade. Men hvarföre göra så mycke väsen af detta i sig sjelf så obetydliga oväsen! I fall samhällsordningen verkligen hotades och anarkien stode för dörren så suart en sten klingade mot en fönsterruta, huru skulle det då sti till i England och Frankrike der sådant är ganska vanligt, eller har man då glömt att sådant emellanåt skett i alla länder och alla tider, utar att staten derföre sönderfallit? Eller känns vederbörande med sig sjelfve, att de bragt sakerna derhän, att de hehöfva darra vid den minsta fläckt af folkopinionen, att de så undergräft samhällsbyggnaden, att blott den obetydligaste vidröring skulle vara i stånd att nedstörta den öfver deras hufvud? Vi vilja tills vidare tänka något bättre, åtminstone om samhället.