Aftonbladet – 30 juni 1841, sida 2

ARR rn mande blixtrar som fara, korsande hvarandra, öfver det svarta hvalfvet en mörk höstnatt. Han hade sålunda knappt börjat andra Vverscn: aDock hans tåruppfyllda öga etc. förr är han lika plötsligt afbröt och gjorde en den besattaste fingervigaste löpning fram och åter öfver Ciaviaturen och steg upp:. cHvad var det för tonart, Ossian ? frågade Hedvig skrattande. . aDet vete tusan genmälte han, aH:dur tror jag Hr P. kallar den — låt mig sel — den har fem b., — Kors! söta du! rättade Hedvig. Kors? det vore nogl C dur och A moll ha hvarken kors eller B. — G:dur och E moll ha ett kors, D:dur och H moll ha två — och så vidare H dur och — nå ?n cOch-och H-dur och H-moll vet jag, det är naturligt.n sÄr du tokig! H-dur och giss-moll, fis-dur och dis-moll — sen komma C-schalorne. aFy för döden! ij Vill du då aldrig lära dig sealorna Ossian! Jag har nu så länge försökt att få dem i hufvudet på dig — Alma, min blinda syster, kan dem femton gånger bättre än du. . Å Det tror jag nog, fruntimren som ingenting annat ha att göra! men den som beständigt måste hänga näsan öfver boken — Ö, det är ett ömkligt lif, man aldras i förtid, jag försäkrar dig jag blir grå i hufvudet som en dufva innan jag fyller 30 år — jag får tvinsot, lungsot, gallsot — döden ! — cOm så är, så blir det alldeles icke för det du läser för mycket — utan det du läser för litet.n Tvertom, sade han som trilla utför trapporna — jag läser båd natt och dag, så jag blir stenblind till slut. I aTyst Ossian! tala sakta, Mormor slumrar.