dem i marknadsresor och supkalas, hvilket kostade den fromma Anna mången hemlig tår; men sällan försummade han sitt arbete, torpet var godt och ej hårdt beskattadt, han bemötte henne med kärlek, kärleken öfverskyler allt, och sålunda fann hon sig på det hela lycklig. Efter några år köpte Hr von X. egendomen och från den tiden började småningom deras undergång. Han var en hård husbonde, hvilken ej åtnöjde sig med den skatt, som förr varit lemnad. Anders? trotsiga lynne fördrog ej detta med tålamod, han knotade och blef snart ett föremål för sin husbondes missnöje. Sällan kommer olyckan ensam. Norrland hemsöktes af missväxtår; deras skördar blefvo ständigt knappare, under det familjen ökats med trenne barn; bekymmer gjorde Anna sjuklig, bekymmer förmådde Anders, att oftare söka förströelse vid flaskan. Snart voro de nödsakade att sälja nästan allt hvad de i bättre tider förskaffat sitt hushåll, de kunde ej mera betala skatten och måste utbyta det trefliga torpet mot en förfallen backstuga. Per försörjde de sig någon tid med arbete på herrgården, men mannens 00rdentlighet tilltog och slutligen befallte Hr xX. dem, att flytta från hans egendom. Förgälves besvor Anna honom att hafva medlidande med henne och de oskyldiga barnen; förgäfves föreställde hon honom, att Anders endast skadade sig sjelf och sin familj, var rask och villig vid arbetet m. m. Hr von X. var obeveklig, en annan flyttade in i stugan och den olyckliga familjen var husvill. Fåfängt sökte de nu ett tak öfver hufvudet. De som egde att lemna, ville ej, och de, som ville kunde ej. I denna