Am mm mm nr rr n rr rrRrrR RR mal tunna. I sängen låg ett blekt barn omkring 2 år gammalt och sof. — Nu var han lycklig, eländets oskyldige son,ty han sof godt, och drömmarnes vänlige genier förde säkert hans späda ande i mera leende boningar än denna mörka, otrefliga jordkula. — Hans båda syskon deremot voro i fullt medvetande af sin beläsenhet. Midt fram i kojan voro tvenne flata stenar lagde på golfvet; det var deras eldstad. Derofvanföre uti väggen var en öppning anbragt, hvilken utsläppte röken. Bredvid denna låga härd suto de båda barnen. Den äldsta var en gosse om 42 år; den andra en flicka några år yngre. Gossens uppsyn var mörk och beslutsam ; det bruna ögat stirrade dystert på glöden, och i den magra handen höll han en knif, med hvilken han täljt leksaker af flarn åt den slumrande brodren, och som voro uppställda ikring dennes läger. Flickan satt med hufvudet hvilande i sina händer och gret. Då jag steg in ändrade gossen ej ställning, kastade på mig en skarp blick och började åter tälja. Der lilla flickan steg upp, strök sina Jjusa lockar ur pannan, såg mildt på mig med de blåa rödgråtna ögonen, och besvarade min vänliga helsning med en blyg nigning. — aHvarföre, stackars små barn, började jag, witten j här så ensamt i skogen? — Vi bo här,, var gossens korta svar. — aHvarföre, kära barn, bor ni i denna trånga koja? — Emedan vår fordna husbonde, Hr von X. incat oss bort, — Jag märkte huru han släppte flarnbiten och hans hand knöt sig krampaktigt. — Men, kära barny fortfor jag, caf hvad skäl jagade han bort eder?) — cAhy sade gossen, en annan skulle hafve