Aftonbladet – 26 juni 1841, sida 2

sxercera deremot, enligt kännares intyg, ganska väl; och hvad som i synnerbet utmärker deras manövrer ir raskhet och otvungenhet, hvilka ailtid förgäfves sökas hos en stående här. Anledningen till detta kan visst ej sökas i något specielt företräde för Bornholms inbyggare framför andra, utan torde böra tillskrifvas några omständigheter, som vi här vilja vidröra. Den första är, att Bornholmaren har sitt gevär under sin egen vård, och i sitt hemvist. Han blir derigenom bekant dermed; handterar det ofta; finner ett nöje uti att enskildt öfva sig, eller att täfla med grannar och bekanta; och det dagliga umgänget dermed gör honom snart förtrolig med detsammas sammansättning, användningssätt och bruk. Det blir kärt för honom, såsom. ett husgeråd, som skall följa honom hela lifvet igenom; och Bornholmaren gifrer det äfven vanligen namn af asin andra hustru, för att beteckna sin tillgifvenhet för detsamma. Det utgör kans stolthet och hans försvar, ingifver honom oförsagdhet och ädel trygghet, och han håller det derföre i ordning och ära. Skulle en och annan någon gång frestas att begagna det på en rä! eller en hare — nå väl, då vinnes dermed ännu större tillit till dess nytta och en större färdighet. Han har dessutom tillfälle att se under sommaren de yngres öfningar vid kyrkparaderne; och detta försummas sällan, äfven af de äldre. De såkallade generalmönstringarne, hållas på fyra ställen af ön; och då besökas de af en stor del blifvande beväringsynglingar, som uppmärksamt betrakta rörelserna och handgreppen. Ofta ser man ynglingarna undervisa hvarandra, på ledighetstimmar, i vapenbruk; och på detta sätt blir detta dem på korrt tid bekant, lika så naturligt, som att den, hvilken ofta går i vattnet och öfvar sig, snart lär att simma. ) En annan omständighet är, att vapenöfningen icke förrättas med stränghet. Befälet på Bornholm handterar aldrig ynglingarne med den stränghet, som man eljest så ofta ser använd af det ständiga armåöe-befälet emot rekryten, och som skulle kufva deras krafi och mod samt bibringa dem en olust för krigstjensten, hvilken snart fortplantades på efterkommande. Exercisen och manövren är deremot Bornholmarens lif och lust. Aldrig äro de senfärdige att ikläda sig munderingen eller försagde att rycka in till mönstring eller vaktgöring. Detta är för dem blott en lätt, munter och behaglig sysselsättning. Lusten drifver verket, i detta som i allt annat; och den som med fritt mod och liflig lust begagnar lärarens undervisning och sjelf öfvar sig i hvad han lärt, der lärer på tio timmar, tio gånger mera än den, son på tio gånger ti timmar måste tvingas att lära mec rädsla och olust, så väl för läraren, som för de fö remål hvari han skall undervisas. Hela denna beväpning på Bornholm kostar inalle 12,366 Riksbankdaler. Endast officerarne vid de reguliera trupperna och cheferna för häradskompag nierna hafva löner; äfven dessa löner äro små oc! icke mera än som fordras till equipering. Men offi cersplatserne sökas icke heller såsom en väg till ut komst. Vid artilleriet och dragonerna äro lönern: störst. Officerarne och underbefälet vid borgareoci härads-kompanierna hafva åtskilliga friheter för per sonliga, civila bördor samt några rättigheter vid strand ningar, m. m. Samtliga manskapet tjenar utan solc ochmåste sjelf bekläda sig, men armeras för statens räk ning. Husfliten anskaffar alla delar af af Bornho! marnes beklädnad; och detta gör väl, att munderin gen är mindre prydlig och olika; men sådant kun de lätt hjelpas genom några arrangementer med le verantörer, helst om de nöjde sig med utbyte af hva som i husen tillverkas, såsom lärfter, o. s. v. Bondgårdarna äro skyldiga att ställa hästen fö artilleriet och dragonerna. — Det nu bestämda stän diga hästantalet är 500. Vi hafva nu meddelat det hufvudsakligaste, sor den Danska tidningen innehåller angående militär organisationen på Bornholm; och vi tillägga blot att i fall man får antaga såsom sannfärdiga de om dömen, som Danska militären deröfver afgifvit, t. ev Henrik Schecl i sitt bekanta verk: aKrigets Skuc plads,, mången torde med skäl kunna fråga, om häraf ätskilligt vore att lära äfven för oss, i afseer de på förenklandet af vår beväringsorganisation oc minskningen af vår kostsamma, stående Här? ) En dansk författare yttrar härom: Den aktning och heder, hvaruti husfadren håll sina vapen, har en nästan magisk verkan på he familjen, äfven på barnen. Det har i detta fa händt mig sjelf, då jag en gång i mina unga i besökte en Bornholmsbondes största och bästa stat rum, Salen, (på Bornholmska kallad, cHuset) so: I vanligtvis är tillika Arsenalen. Jag fattades afc ) verklig ärevördnad, då jag betragtade dessa krige I redskap, som egentligen tillhörde staten, och vi le vidröra den blanka klingan, de polerade pist lerna, 0. s. v., men vägrades det, på grund der I att dessa dyrbara sakerej fingo gifvas i barnahä der. rov STOCKHOLM den 26 Juni I — Ett officielt dokument, nemligen ett m I morial från Justitiekanslers-embetet, har nu ti Regeringen inkommit angående de försporda roligheterna i förra veckan; och vi meddela d Jjemväl här, så väl för fullständighetens skull, so för det åtskilliga punkter deri förtjena att nä lasa aAa nånalhkac Dat Iydar sålunda: