Aftonbladet – 25 juni 1841, sida 1

ag insjuknade, var nära grafyens brädd och äser icke ännu någon redig tanka från den tiden. Allt hvad jag kan erinra mig, är att min omgifning visade det ömmaste deltagande och att man för återställandet af min hälsa föreskrifvit min förflyttning till ännu sydligare luftstreck. När jag återkom till fullt medvetande af mig sjelf, befann jag mig i ett nunnekloster i srannskapet af Palermo, vårdad af de gästfria systrarne. Min svåger vistades i staden och hans fru besökte mig dagligen. Alla mina tillhörigheter, samt en större summa penningar, hade ibedissan emottagit, genom deras försorg, emot förbindelse att återställa det när jag anträdde hemresan, eller också om jag flyttade ifrån klostret. Mina slägtingar ansåg mig nu så frisk, att de trodde sig kunna fråga om jag önskade återvända till min hembygd; i annat fall lofvade de, att tills vidare qvarstanna, ehuru kostsamt det torde blifva för dem att uppehålla sig i Palermo, tills jag fullkomligt återhemtat mig från sjukdomen. Jag tackade dem för deras vänskap, vilken jag aldrig nog kan erkänna; men som ag kände, att det ännu skulle fordras en län;re tid innan jag kunde våga en så lång resa, intog jag med taeksamhet den goda abbedissans vänliga anbud, att tills vidare gvarstanna 1 klotret. Jag bad mina slägtingar endast dröja tills ag såvida återhämtat mig, att jag kunde tekna vågra ord till mina föräldrar och sjelf berätta dem let olyckliga öde, som träffat deras enda barn. Men pater Ambrosio, som besökte mig i egenskap af läkare, ville icke tillåta mig denna ansträngning, emedan jag härtill ännu var för SVag. Jag var det också; ty det minsta ovanliga ljud,