Aftonbladet – 25 juni 1841, sida 1

sjöborg. Vi blefvo på ett enkelt, men gästfritt sätt emottagne. Jag presenterades såsom grefve Waldenborgs fästmö, och lyckönskades under bjertliga oemfamningar af baronen, friherrinnan samt tvenne rätt hyggliga döttrar. Efter aftonmåltiden gjordes en tur åt trädgården, som mera liknade en Engelsk park än våra vanliga trädgårdar. En hög bergskedja på ena sidan afvexlade förträffligt mot den lugna insjöns strand på den andra. Midt i trädgården var en paviljong med två rum; hvaraf likvist det ena var ett litet orangeri, men det andra en salong, möblerad i kinesisk smak. Som der äfven fanns en clavecin, anslog jag några ackorder derpå och kom i detsamma att närmare betrakta ett midt deröfver hängande porträtt, som verkeligen öfverraskade mig. Det föreställde en man af omkring trettio år, men tydligt en söderlänning. Ur det svarta ögat lågade en dyster eld; hans blick tycktes vara genomträngande, men en ädel stolthet röjde sig lika så i alla hans anletsdrag. Hvem är detta, frågade jag de båda flickorna, som omgåfvo mig. Det är den nye egaren till Svärdsjöborg, svarade Gunilda. Det är en rik grefve på Sicilien, som har ärft denna sköna egendom för ett år sedan, efter en slägting på mödernet. Det sägs att hans porträtt skall finnas på alla hans slott. Om jag mins rätt, så heter han Ålcamo. Här har han ännu icke varit; endast hans agent bor här uppe 1 slottet. Sällskapet åtskiljdes snart, och hvar och en gick till hvila. Jag skulle tillbringa natten i samma rum, som de båda flickorna. När vi kommit dit upp, öppnade Georgina, den yngsta af dem, dörren åt en garderob, som var