Aftonbladet – 23 juni 1841, sida 3

offentligen gaf tillkänna, att han, i anledning af den förlust han ansåg sig hafva lidit vid mistningen af ett ovärdigt föremål,! vore sinnad att begå en vida större dårskap och förmäla sig med en piga, skref jag genast till Silfverbåge, att så skyndsamt som möjligt anskaffa bestämd underrättelse om mamsell Firmans närvarande vistelseort. Det var då ungefärligen två år efter hennes bortresa, och jag hade ämnat sjelf meddela Waldenborg den upplysning han så ifrigt eftersträfvade, för att derigenom skydda vår familj för en ännu djupare vanära. Men, ty värr, det var förgäfves. En annan romanhjelte lärer hafva funnit sig rörd af hennes behag och upphöjt benne till grefligt stånd. Se här, jag lemnar er den dagbok hon sjelf författat öfver sina äfventyr allt sedan hon reste från Stockholm. Hon har på begäran i ett bref från Silfverbåge lemnat den till vår familjs underrättelse. Jag hoppas att icke behöfva ångra mitt förtroende att gifva er del deraf; jag inser också att ni, i anseende till er egen skyldskap med Waldenborgska familjen, måste bevara familjens hemlighet. Hufvudpersonerne, utom Emili, hvila väl redani grafven; men i alla fall: låt det vara oss emellan. Stålfeldt fann ingen anledning att sätta sig emot grefvens önskan, men lemnade honom med den känsla, som en omoralisk handling alltid måste väcka hos en redlig man. I anseende till den redlige Sommer fann han sig ej heller förbunden att förvara det hemlighetsfulla dokumentet. Men för öfrigt gaf han ingen annan del häraf. Först efter hans död har det funnits, gömdt och sannolikt glömdt i en tillfälligtvis upptäckt lönnplåda. (Forts. följer.)