Aftonbladet – 23 juni 1841, sida 2

säkert i jemförelse med det första. Men det skulle ej gått an att uttryckligen inför Bondeståndet, vare sig på plenirummet eller i Westernorrland jemra sig öfver Adelsståndets utträngande ur representationen. Likväl, tack vare, icke logiken, hvilken blifvit slagen vid örat, utan de desperatas desperation, har den slipade reservanten äfven, fast i förbigående, re: serverat sig äfven mot Adelsoch Borgareståndens utträngande. Han reserverar sig alltså mot Bondeståndets utträngande, mot Presteståndets utträngande, mot Adelsståndets utträngande och mot Borgareståndets utträngande; hela skill. naden är att i afseende på de tvänne första reserverar han sig inför samtid och framtid men i afseende på de sednare inför ingen. ) Slutligen påkommer åter förtviflan, och re: servanten framträder åter inför samtid och framtid, för ett moraliskt våldförande af 3 stånd: beslut. Ban Strindlund sjelf hafva påhitta detta Bi-Argusiska uttryck? Moraliskt våldfö rande,, hvilket han medgifver vara pjuridisk rätt, således ett lagligt våldförande; ett moraliskt våldförande af tre stånds beslut, i laglig ordning tillvägabragt just i och genom dess: samma stånds beslut, ehuru det ej kan våldför: någonting, om ej alla Stånden vid nästa riksdag våldföra detsamma ?!! Sedan vi nu lemnat läsaren den ledning, at hufvudpunkterne i Strindlunds reservation icke böra undfalla uppmärkssmheten, presentera v här nedan reservanten sjelf: Nils Strindlund från Westernorrlands Län: Re servanten hade velat vänta med sin reservation till: saken var afgjord; han kunde icke undertrycka en vis: rörelse, då han betänkte det steg, som pu var taget och dess måhända omätliga följder. Han började blifva gammal och trött; det var fjerde Riksdager han bivistade, och kanske den sista. Bättre än at tala varningens ord i stormen, vore kanske att af träda, att i den aflägsna fjällhyddan sätta sij ned och stilla sörja o. s. v. Talaren hade älska det gamla, vördnadsvärda, sjelfständiga, redliga, rätt rådiga Svenska Bondeståndet, och fann tungt at öfverlefva det, samt bad om ursäkt för sin rörelse Jag tror för min del, sade han, ,att detta nu hvi lande förslag vid nästa Riksdag antages. Denn tro torde synas besynnerlig, då nästan alla inon Riksförsamlingen, till och med bland Konstitutions Utskottets egna ledamöter, nu anse sådant för omöj ligt (?) Men jag vill säga mina skäl. Jaghar van mig att med uppmärksamt öga följa tidstecknen, oci jag tror icke, att jag mycket misstager mig. — Ni är tonen emot detta förslag. Men allmänna tone är ombytlig. Tonen göres och bestämmes af publ: cismen. Denna mäktiga häfstång, publiciteten, skal afnöta hvad nu synes kantigt, runda hvad nu syne ojemnt, förgylla hvad nu synes mörkt, rimliggör hvad nu synes orimligt. Den skall vänja sinnen: vid hvad nu synes ovant. Publiciteten i Sverig liknar en på sned liggande skuta, hvars ena sida äl nedtyngd ända till vattenbrynet, och hvars andr: pekar i vädret. Den skall, vid nästa Riksdag, för lora all jemvigt. Den ena sidan är mäktig. Der uppbäres, såsom fosterländsk, af den omätliga hop hvars omdöme den leder och bestämmer. Dess orc tros såsom orakelsvar. Den andra sidan är svag och vanvårdad. Den anses, så vidt jag förstår, ickt af någon öfvervägande vigt af dem, för hvilka der är vigtig, så snart den icke för ögonblicket omedel barligen behöfves. Den skall snart ånyo samman krympa från en publicism, som ingriper i samhäl lets stora diskussionsämne, till en publicism i tolf. tedels-format, som endast innehåller rökverk. De skall blifva allt mera svårt för dersamma att håll: sig uppe, dess förfäktare skola snart tröttna, och då finnes icke mera något motstånd. De liberala tid ningarne blifva ensamme mästare af diskussionen: fält. Det blir dem då icke svårt att omstämma der nu rådande tonen, och göra det nu motbjudande be hagligt och efterlängtadt. Publicismen skall, vit nästa Riksdag, ännu mer än vid denna, leda oci bestämma Riksdagsvalen. Det skall blifva densam ma så mycket lättare, som troligen ganska få a dem, som nu blifvit af densamma anfallna, gäckad: och förhånade, derföre att de både i denna och an dra frågor ej velat låta af densamma leda och kom mendera sig, torde hafva lust att ännu en Riksdaj blottställa sig för alla dess smädelser och förvrid ningar, då de kunna hafva det vida lugnare. Tro ligen skola derföre inga andra eftersträfva Riksdags manna-förtroende, än sådana, som af densamma kun na påräkna pris och loford. Rösterne mot förslage torde i vårt Stånd således snart vara räknade. Oc hvad jag säger om vårt Stånd, kommer utan tvif vel att få sin tillämpning äfven på de öfrige. Al kraft skall samlas för att i den frågan få Borgare ståndet att bifalla. Vi bafva under denna Riksdaj någon gång sett tidningshotelser, ja sjelfva åhörare läktaren, begynna vilja utöfva inflytande på Stånden öfverläggningar, i frågor som varit af vida mindr djup och omfattning, än den, då allmogens repre sentationsrätt för framtiden är under afgörande. Tro! man icke, att alla dessa disponibla äggelsemede skola samlas, då det gäller att vinna en seger kan. ske för sekler? Skall Borgareståndet kunna motsti dem? Min öfvertygelse derom är svag. Visserli gen äro orimligheterne, isynnerhet hvad städernas valrätt angår, oerhörda. Men skall detta hindra I sista fall behöfves ju blott att vid samma Riksdag OTO ER Ra RR MR NEED NKI