Aftonbladet – 22 juni 1841, sida 3

ban ej såg sig i stånd att med familj berga sig hyvarföre han nödgades söka en mera indrägtig Or: ganist. beställning på landet. Der befinner han si nu och ehuru Rec. är öfvertygad att hans tid ej de förgår fruktlös för tonkonsten, så måste dock bekla gas alt Å. ej lefver i en krets, der han finner me ra utrymme för sin verksamhet. De sånger, hvilka här äro föremål för gransknin gen, om också, såsom ofvanföre är nämndt, relatit obetydliga, jäfva dock på intet vis omdömet att A är en god komponist. Behandlingen af dem är full komligt artistisk. De lida hvarken af det nu för ti den så vanliga lytet, sökt originalitet, ej heller lut de åt det triviala. Synnerligen utmärker sig Til Sångens ursprung och eVallflickan) genom san! originalitet, varm känsla, skön melodi, och ett lik. mycket från öfverlastning som torftighet befriad ackompangemang. Fem sångstycken med Pianoforte-ackompajne ment, D-moiselle Jenny Lind tillegnadez af J. J-n Hvad det i en framtid kan bli af Hr J. J-—n, ä svårt att af detta lilla försök bedöma, men nog ä det troligt att det af honom kan bli en god sång komponist, ty han saknar hvarken uppfinning i af seende på melodiererna, eller förmåga att under den lägga vackra harmonier. Den förste: k Vid slutet a sommaren är ganska sångbar, och vi hafva endas emot den att det i densamma förekommer en nof stark reminiscens vid orden: ljuft är det i lunder att gå seqq:, äfvensom vi tycka att det varit bättre om den blifvit skrifven i V; i stället för ?, takt, då den alltigenom egentligen tillhör förstnämnde takt art. Afven den andra: aDen öfvergifna,, är rätt vacker, och cIngen känner mig är en elegisk utgjutelse, som ej gerna felar att väcka sympathi. Om vi skulle tillåta oss en allmän anmärkning, så vore det den, att komponisten väl mycket håller sig i molltonarten. Af alla sångerne är nemligen icke mera än en skrifven i dur, och om detta till en del bör tillskrifvas den valda texten, så måste dock anmärkas att detta i allmänhet härleder sig a! en viss slapphet i konstlynnet och en sjuklig sentimentalitet, hvilken åter visserligen ligger i samtidens allmänna diktarlynne, men hvarifrån man dock bor de söka att arbeta sig upp till den friska, frimodig: anda, utan hvilken konsten dock så småningom skal förtvina. Det är likväl långt ifrån oss att önska ati någon konstnär skall förneka eller afvika ifrån sir natur, och om genom ofvanstående anmärkning Y nedlagt en allmän klagan öfver konstlynnets nuva rande riktning, så hafva vi dermed endast haft föl afsigt att fästa uppmärksamheten på behofvet af er reform i detta hänseende. Herr J. J—ns sånge förtjena i allt fall att bli väl emottagna af publiken och då komponisten är ung, så bör man kunna hop pas att han, om han låter publicera några nya sån ger, visar sig uppfylla hufvudändamålet för allt konst närskap — att gå framåt. To!f lätta tonslycken med ändamålsenliga förspe och utsatt fingersättaing, komponerade för Piano oite af H. Bertini. Dessa hafva till en början der förtjensten att icke vara potpourrier. Rec. har me: än en gång opponerat sig emot det missbruket at låta elever spela arrangerade saker ur operor o. d. och tror han, att hvarje nitisk och upplyst musik: lärare skall med honom instämma deruti att spelan. det af sådana stycken är menligt för elevens så vä touche som fingersättning. Hvarföre man, det oak: tadt, så ofta tar sin tillflykt till dem, torde komms ej mindre derutaf att de väcka angenäma minnei från en spektakelafton, än att det verkligen är bris på stycken för nybegynnare, som tillika ega musikaliskt värde. Det är derföre man bör vara tacksam emot hvar och en som söker afbjelpa denna brist och det är till nämnde ändamål, som förevarande 12 lätta tonstycken bidraga. De, liksom förespelen, uppfylla det å titelbladet gifna löftet, att vara ändamålsenliga och komponistens namn är redan en borgen för att de äro väl beräknade för instrumen: tet och behagliga för örat. Tjuyuå:ta melodiska öfningsstycken vid P:anofor te för 4 händer i omfång af fem noter med stilla stående hand, för att gifva alla fingrarne lika styr ka och oberoende, komponerade af Ant. Diabelli Det faller af sig sjelf att det måste vara svårt at inlägga något musikaliskt intresse i kompositioner der tonsättaren finner ett så trångt spelrum för sir fantasi, som i de förevarande. Han är således så mycket mera förijent af en komplimang för det lyckliga sätt, hvarpå han löst sitt problem. Det finnes nemligen uti samlingen flera stycken, som på et! verkligen angenämt sätt anslå musiksinnet och i afseende på rhytm och takt vittna de äfven fördelaktigt om den erfarne tonsättarens förmåga att på samma gång säkert handleda eleverne, som han för dem gör vä gen angenäm. En betydande rekommendation är äf. ven den, att nämnde öfningsstycken äro antagne vid alla Pianoforte-instituter i Stockholm. — Sånger vid Pianoforte af Thalberg, Reissiyger Curschmann, Dessauer och Grisar. Hvad Odeor är för Pianoforte är ungefärligen denna samling fö! sång. Några förut hos oss mindre kända namr hafva genom densamma vunnit introduction, och de ligger alltid en förtjenst uti att bereda allmänheter tillfälle till formerande af nya bekantskaper inon konstverlden. Af de här framlagde profven skull vi vilja gifva priset åt Grisars Bergsröfvarenn. De: är ganska karakteristisk och föredragen med verve oct styrka gör den effek. Afven de andra styckena vittne am ett amcscsargsefullt och med urskilining giardt val