Aftonbladet – 22 juni 1841, sida 2

flyttade till staden, och det nnga paret bebodde Rosenholm. Den unga domaren förstod, att med embetet äfven bibehålla den aktning och allmänna välvilja, som hans företrädare vunnit och förvarat. Emili kände sig icke många stunder skiljd från sina föräldrar. När tjensten hindrade Stålfeldt, att vara hemma, var hon alltid omvifven af föräldrarne, och den tid han hade lelig, vistades de antingen gemensamt på Rosen holm eller i staden. . Ett lyckligt år hade hastigt flygtat och Emili väntade redan med orolig känsla den tidpunkt lå hon skulle blifva mor. Hennes föräldrar, så väl som Stålfeldt önskade, att hon skulle vid tetta tillfälle vistas i staden, och Emili gillade slutligen detta förslag, ehuru hon helst föredrog vistandet på Rosenholm. Men som Waldenborg i anseende till den kalla årstiden och sin svaga hälsa icke vågade företaga någon resa, beslöt man, att Emili med sin man skulle till julen besöka föräldrarne och sedan qvarstanna tills hon åter vore frisk. Någon oförsigtighet af Emili hade vållat en förkylning och följden blef, att hon förtidigt födde en son på julafton. Stålfeldts mor hade ämnat, att i sällskap med sin dotter och dotterdotter tillbringa julen hos sin älsta son och vid förbiresan af Rosenholm besöka det unga paret, men på Emilis enträgna begäran stannade de yvar i staden, och Stålfeldt. meddelade sin bror anledningen härtill. Bit bud till Emilis föräldrar, affärdades skyndsamt. Stålfeldt gladde dem med underrältelsen, alt hans maka tycktes snart blifva återställd, samt att både hon och den nyfödde voro omgilne al hans närmaste anförvandter; men några dagar derefter, sjuknade Emili åter. Ett nytt bud skickades till staden efter läkare. Stålfeldt ville icke bedröfva hennes föräldrar, emedan han hoppades, att hon säkert genom läkarens åtgärd skulle blifva frisk. Waldenborgs så läpge saknade vän Roselli, hade till julen lofvat onom