gon sin hvilobädd, sedan hon åter till försynen förnyat sina varma tacksägelser för sin oväntade lycka. Waidenborg gjorde skyndsamma anstalter till Lovisas uppklädande enligt sitt nya stånd. En för ändamål anskaffad sömmerska, hade redan innan slutet af påföljande dag förfärdigat en klädning efter nyaste modet. Den unga, lyckliga bondflickan smög ofta en blick åt spegeln och gladde sig innerligt åt den vackra klädningen, och framför allt deråt, att hon sjelf fann sanningen af hvad sömmerskan försäkrat henne, att hon var en rätt vacker flicka. Hon skyndade sig in till Waldenborg, för att tacka honom, och för att visa sig utt en ny och mera fördelaktig dager. Lovisas brudklädning samt den öfriga nya garderoben och tillbehör, blefvo i ordning under de dagar Waldenborg dröjde i staden, och sedan han äfven gjort anstalt om lysning, uppsteg han med sin fästmö uti der stora vagnen, hvilken hon för så kort tid sedan endast på afstånd beundrat. Hon nickade etl vänligt farväl åt det kring trappan församlade husfolket, medan gästgifvaren bugande tillslö! vagnsdörren och önskade en lycklig resa. Inom några timmar var Waldenborg med sin tillkommande maka hemma på Rosenholm. Der voro bonom, nu, som vanligt, de redlige vännerne, Pastor Sommer, med fru, till mötes. De emottogo, med vänskapens välvilja, den unga Lovisa, hvilken Waldenborg begärde till brölloppet få öfverlemna uti fru Sommers beskydd. Föreningen firades ganska enkelt. Waldenborg och Lovisa vigdes i byns kyrka en söndag, under den allmänna gudstjensten. Sommer, med familj, och Grundler, voro de enda, som åtföljde brudpare!