Aftonbladet – 19 juni 1841, sida 3

TG TT PM UI PB USEE RDI UGC man sålunda. köpt. FILL BONDESTÅNDETS REPRESENTANTER vid 1840 och 1844 årens Riksdag. Det gamla Sverge ännu dristar På sina söners kraft och mod, Ännu med hvarje dag det ristar En runa i sin ärestod. Vill sönerna till strid det föra De bryta fram .som lejon än; När de dess väl på ting afgöra, Som Srenskar handla d och män. : : Dock Bondesonen mest bland alla Af dig förtjent, o! Sverge, är! Du måste utan honom falla, Han dig på sina skuldror bär. Var tacksamt mo: den ädla slägten Som obemärkt i hyddan bor Som går der uti simpla drägten Så fosterländsk i håg och stor. :j: Hvad den dig var, i häfdens minne Står tecknadt; samtid! se och döm, Beundra och i tacksamt sinne Dess dåd åt efterverlden göm! Se! hvad den gjort; fast öfvergifven Af bröder, ensam den har stått; Din lycka af dess hand är skrifven, Blott du vet vårda hvad du fått. : : Bär du för verkets storhet häpnad, Slut sonen närmare din barm; Han är med tidens kraft bevöpnad, Fast är hans vilja, stark hans arm. Ett större verk i Gustafs tider Du stödd af honom genomåref Så segersäll i alla strider, Att lyckan sjelf förvånad blef. : : Han liknar ej de man i Eöder, En blixt, som krossar och förgår; Beslutet långsamt handling föder, Beslutadt mål han alltid når! Som forsen eller stormens vingar Af motstånd får han ökad kraft, Och faran ur hans bröst frambringar En storhet, som ej förr han haft. :: Den en gång har hans kärlek vunnit Som Konung Carl, han var blott en, Som han den alltid lika funnit Vid Narva, Pu!tava och sen — Snart äro tvenne sekler flydda, Beundran, Kärleken ändå, Två systrar ifrån Bondens hydda, Som gråterskor vid grafven stå. : : Så långt som häfdens minne räcker Var Nordens Bonde maå för sig. När stridens örn sin vinge sträcker Mot Nordens gräns till blodigt krig; Till vapen då den tappre ilar, Våldkräktarn snart sin bane får, Med Bondens yxor och hans pilar; För Bondens blod blir segren vår. : : Till fredligt värf han kallad bliifver, Hans pligt är bonom lika lätt; Som Lumber lazar än han gifver Och meilan bröder delar rätt. Om något nyttigt folket vunnit Vid detta ting, det vara månd Igenom dig; det har så funnit Och hyllar dig, o! Bondestånd; : I: Du räddat oss i fordna dagar, Vår frihet är en son af dig! Du skyddat och du hägnat lagar, Tyranner drap på våldets stig. Med Engelbrecht du segrar vinner, Med Sturarne och Eriksson ; För fosterland och frihet brinner Du nu som då, o! Bondeson! : : Som Tborgny fordom du nu talar, Så kraftfullt, sannt och oförskräckt; Från hyddans vrår till slottens salar Nog dina: ord besinning väckt. När hofmän darra, Jarlen tiger Och öfvermodet ingen hör, Frimodigt fram som Thorgry stiger Du Bondestånd vår talan för. :: På dina ord Nationen lyssnat, Som Svensk du fört dess talan fram, Den dig med nöje hört, du tystnat, Den helsar dig nu lyckosam. Den skall ditt varma nit ej glömma, Du har i den ett säkert stöd; tå fast! En Efterverld skall dömma: Ju gjort hvad fosterlandet bjöd. : I: Tell! Eder alla, Bondebröder! Vid hjertat gömmer jag Ert namn, lationen ifrån Norr till Söder nart mottar Er med öppen famn! nart jag ett afsked får Er sända; å blida öden vill jag tro; led lycka får jag återvända, led Er i samma hyddor bo. : : Jet frö J nedlagt det skall vexa Itt Tidens Träd, uti dess skygd en skola våra barn uppvexa ill Frihet, Sällhet, Ära Dygd. stt folk vi skola åter blifva; Jet är Ert verk, vår sak det är; rån roten skola vi upprifva tånds-Trädet, som Tvedrägten bär. : : li vi ett folk, hvem kan oss trotsa? å hela Norden skall bli ett, vännen skola vi förkrossa, ast han på annat sig beredt. å andra sidan Sundets vågor i Bröder ba, de följa oss; y en gång tända fribetslågor r. eviga som himlens bloss. : I: lif-Sverges Stöd, blif Sverges Ära, mA OT ISB I mm Le sr