Iför medlens innehållande. (Insändt.) TIDSBETRAKTELSE. Är tidens anda verkeligen ond? Det förekommer, såsom em. verldsanden skif ltevis under en sekellång hvila rufvade mec skyddande vingar öfver en fulländad skapelse lämnad och duglig för seklet; liksom derunde; I samlande krafter till en ny, i sinom tid åtel behöflig, daning. Huvarföre ock Tegner någor Istädes säger, att, om vi understundom märks lett stillastående eller tillbakaskridande, äro men: niskoslägtets ferier förhanden. Men satsens sanning är blott skenbar; den härrörer från en synvilla. Något stillastående gifves ej; inga ferie1 äro beviljade. Skapelsen är blott en, den stora ursprungliga; men dess utveckling fortgår i evighet; menniskoslägtet kan aldrig på jorden sä ga: nu är kulturen färdig, nu är kyrkan byggd och staten ordnad. Men ej blott till all evigbet, utan äfven i hvarje ögonblick fortgår denna utveckling, ehuru dess resultater blott då och då falla i ögat, emedan de bredvid hvarandrs liggande länkarne i den stora kedjan äro för lika, för att urskiljas. Derföre, hvilken stiltje än mi synas på tidens haf, bör man dock vara viss derom, att nu, såsom alltid, det kokar och sjuder på djupet. Så är allt liksom i görningen i denna fenomenernas verld; i den kan menniskoslägtet aldrig hinna det färdiga, fullkomliga, eviga; men på ett bättre kan hon alltid hoppas, åtminstone måste hon alltjemt emottaga ett nyare: Det herrligaste menniskoverk, omhvilket den bländade enthusiasmen lätt förföres att utropa: det är fullkomnadt, det kan i evighet ej blifva annorlunda, utanatt blifva sämre — äfven detta verk har nästföljande ögonblick till någon del antiquerat. Ty ögonblicklisen fortgår evolutionen af den enda, ursprungliga skapelsen. Formerna äro föränderliga, öfvergående; men andan, den utvecklande kraften, består. Äfven förnuftets danelser vexla; endast det skapande förnuftet sjelft är evigt. Öfvergå vi från denna allmänna reflexion till betraktande af den tid, i hvilken vi lefva, tycka vi oss finna, att äfven i den har verldsanden åter lyftat sig ur dvalan, att med hvilade, -åter sträckta vingars brus väcka den slumrande verlden till nytt arbete i tanke och handling. Så långt vi se, är väl, om vi så få uttrycka 0ss, sjelfva explosionen af den nya daningen passerad, i händelse det finnes blott en enda sådan. Men utvecklingen fortgår: den nya alstringskraften rinner fram som en dånande flod, aktande stränderna blott så vida, som inga oklokt och förgäfves anbragta biålverk bringa den till nödtvungen våldsamhet. En kraft, som fyller så många hjernor, så många hjertan, som drifver slägtet till samma syfte och samma sträfvande — en sådan kraft är icke menniskoverk, utan af ett högre ursprung. Och ho hejdar den allsvåldige? Det ljus, som utgår från solen, ej kan det befallas att stanna här eller der: det intränger i de väldigas palats, som bekröna höjderna, och mindre än ögonblicket derefter belyser det den fattiga dalbons koja. Och det vetandets ljus, som från alla skapelsens hörn nu inströmmar öfver verlden, till växer dagligen oeh stråcker sig till allt flera Den dager, som kastats på försvunna slägtens vett och arbeten och förhållanden, har i dessa upptäckt mycket förvändt, oförståndigt och bristfälligt. Man inser, åtrainstone anar man, sätte! för ett förbättradt verldsskick: tiden har er verklig fordran, grundad på förnuft och derige nom oafvislig. Man gör åtskilliga mer eller mindre grundade oftast obefogade invändningar mot det påståendet, att tiden har en verklig fordran. Man sä ger bland annat, att det är ej folken, utan ni gra oroliga hufvuden, drifna af egennytta elle äregirighet, som i folkens namn gifva striden: lösen och löpa till storms, eller, om man också medgifver, att förändringarnes önskan är allmän. nare delad, påstår man dock, att mensklighe tens vett, intressen och sträfvanden icke repre. senteras af massorna. Hvad nu angår dessa si kallade oroliga hufvuden, äro de verkligen allt. för många, för att förtjena ensamt denna be nämning; man måste hafva en temligen inskränk och dyster föreställning om menniskonaturen SARDINIA TROSA RA ARN BE ONES KN He GIN GR