sin förlofning med REmili, och vidare om sin! resa till julen, om uppresan med fästmön till hufvudstaden nästkommande sommar, och om alla förbättringar och förändringar vid Rosenholm, hvartill hans vän hjertligen lyckönskade honom. saVet du min bror, tillade han, aför första gången i min Isfnad har jag varit oense med mig sjelf, oeh det endast uti den punkten, huru jag skall försköna detta ställe till min Emilis emottagande; men jag har ännu ett par år att arbeta härpå.s Pastor Sommer skiljdes icke vid Waldenborg förrän sent på aftonen, och alla stunder, som Waldenborg hade ledige från sin tjenstbefattning, egnade han med nöje åt sin väns trefliga umgänge. Så förflöt tiden till julen, då Waldenborg hastade, att uppfylla sitt löfte och besöka sina vänner i staden. Emilis så väl, som hennes föräldrars glädje vid hans återseende, samt huru hennes förra leksystrar omöjligt kunde fördölja den obehagliga känslan, afunden, öfver Emilis lycka, då Waldenborg svängde om med henne i dansen, eller i de glada jullekarne alltid närmade sig till henne, är öfverflödigt att noggrannare skildra. : At öfverstinnan Odalsvärd, ett talangfullt fruntimmer, med hvilken Waldenborg var förenad genom slägtskap och barndomsvänskap, öfverlemnade han, med fullt förtroende, allt bestyr om Emilis undervisning och handledning. Från denna erhöll han ett bref. som fullkomligt sv2rade mot hans önskan. ÖOfverstinnan bad honom vara välkommen med Emili vid den bestämda tiden, och lofvade, att på bästa sätt förbereda hennes emottagande. Fru Reversi, enka efter en Italienare, hade i Stockholm en förträfflig pension, hvarest alla de talanger meddelades, som Waldenborg önskade för Emilis bildning. I medlet af Juni företogs resan. Intet anmärkningsvärdt passerade härunder, utom att Emili, som hittills endast varit högst en mi