Aftonbladet – 17 juni 1841, sida 1

Upsala Saeunlla dagat Uv sve I STUCKHOLM den 17 Juni Dagens ulländska poster medförde tidningar. från London öfver Holland af den 3, från Paris af den 6 samt från Hamburg af den 44 dennes. I FRANKRIKE. j Ministeren har i Pärskammaren lidit ett slags nederlag. General Ambrugeac visade obilligheten och ojemnheten i kontingentens fördelning mellan departementerna, och föreslog det amen-! dement, att en öfversigt af denna fördelning år-; ligen borde bifogas lagen för för den tjenstskyl-i diga klassens sammankallande. Förgäfves besvor; Marskalk Soult Kammaren, att icke genom ett obetydligt amendements antagande göra hela la-? gen overkställbar, lofvade, att i nästa session fö-! reslå några förbättringar deri och fäste uppmärk samhet på den förlägenhet, hvari regeringen här-: igenom skulle råka, då hon förpligtat sig inför. Deputerade kammaren, att med nästa års bör-; jan ställa 60,000 man i reserven och hvarpå hon grundat sina financiella planer. Kammaren an-: tog icke destomindre amendementet med betydlig majoritet. Hr Guizot aflägsnade sig nu ur salen. Följande dagen tillkännagaf inrikes mi-; nistern, att konselj-presidenten förliden natt blif-; vit angripen af en häftig kolik, så att hans läkare nödgats tre gånger besöka honom och förbjudit honom att tala. Till följe häraf begärde ministern, att lagens ytterligare diskussion måt-. te uppskjutas tills han blefve återställd. Här-, emot opponerade sig likväl Hr Mole, som fann, att Kammaren endast utöfvat en henne tillkomman-. de rättighet, att det vore ej hennes fel, att lagför-, slag så sent förelades henne och att Dep. kam-. maren åtskiljts före sessionens slut. Dessutom vore lagen diskuterad i ministerkonseljen, och hvarje annan minister kunde således deltaga i debatten. Hr Guizot ville uppstiga i tribunen, men man ropade åt honom att sätta sig, och Kammaren beslöt att uppskjuta diskussionen om rekryteringslagen till den 9:de. Journ. des Debats säger, att Pärskammaren haft rätt att känna någon förtrytelse öfver det system, som börjat inrota sig, att öppna hennes session först när de deputerades är slutad, lemna henne flera månader i glömska och sedan på en gång förelägga henne en mängd lagförslag, hvari hon ej skulle få ändra ett ord. Det vore således i sin ordning, att hon velat gifva ministrarne en läxa, men beklagligt, att det just skett med denna lag, 0. 8. V. Sammanhanget med Soults sjukdom och det deraf återupplifvade ryktet om en ministörförändring, uppgifves sålunda: Straxt efter kammarens beslut, skyndade marskalken, häftigt upprörd, till Neuilly alt af konungen begära sitt entledigande, emedan han isynnerhet förtrulit, att hertigen af Orleans röstat för Ambrugeacs amendement. Hvad svar konungen gifvit honom, är icke säkert, men allt synes antyda, att man vill förmå honom qvarstanna, åtminstone någon tid. Obestridligt är dock, att han verkligen insjuknat, så alt ban icke ens kunnat emottaga sina kolleger, ja, ej en gång hertigen af Orleans vid dess första besök. Vid det andra befann han sig likväl bättre, och det urskuldande eller den förklaring, hertigen gjort, torde väl till en början hafva verkat lugnande, Likväl tros det, att om han än för ögonblicket qvarblifver, hans afgång dock innan kort kan anses för gifven. Naturligtvis fattas icke kandidater; som ryktet gifver honom till efterträdare. Det sannolikaste bland dessa är, att grefve Molå skulle blifva -konseljpresident oeh general Schramm eller marskalk Vale krigsminister. Den I förstnämndes audiens hos konungen och derpå ; följande sammanträde med Hr Guizot, har un) derstödt detta rykte. Imedlertid har konungen kommit till Paris och der bivistat en konselj, hvari man öfverlaggt om marskalkens fordringar att samla de i Paris närvarande deputerade, återkalla de hemresta, och således få amendementet afsaget, samt hela lagen sanktionerad ännu i denna session. Hvad som beslutats, är likväl ännu icke bekant.