Aftonbladet – 16 juni 1841, sida 4

6, Turska Bönor 52 sk., små Krasbär 40 å 42 sk. kanjan; Blomkål 14 å 46 sk., Sallat 4 å 2 sk. hafvudet, Gurvor 3, 4 å 8 sk.stycket, Sparris 4: 24 å 2 Rdr bundr: det; otalis 8: BL, 2: 36 I 5 Rdr tönnav. Ägg 8 sk. tjoget; kycklingar 48, 88 å 40 sk. stycket. Smör 8: 26 å 9 Rär sundet; färskt Smör 96 å 98 sk marken. Grädde 4 Rdr, kummad Mjölk 8 sk., Filwjölk 8 sk.kannan. Thimothej 8 sk., Hårdvallsbö 14 å 16 sk., Sidvalls-48 sk. och Hafehalm 8 sk. pundet. Björkved 40 å 10: 24, Tall 7: 98 å I Rdr, Gran 6: 28 å 7 Rdr famnen. Allt rgs. LEIPZIGER PÅSKMARKNADEN beskrifves af Augsburger Allmänna Tidning på följande sätt: Klädeshandeln var till följd af den dåliga afsättningen i Frankfurt och Braunschweig icke synnerligen liflig. I synnerhet voro de ringare qvantiteterna missgynnande. Då likväl köpare infunnit sig ifrån många orter, hvaribland ifven nämnes Norge och Tiflis, blef det stora lagret säldt, ehuru till lägre pris för de gröfre sorterna. Det hade troigen blifvit bättre handel om inköpere ifrån Moidsu och Valachiet ej uteblifvit. Hvad åter angår medeloch bättre sort kan afsältningen kallas ganska god, ty högst litet är osåldt, och prisnedsättningen steg ej till mera än 3 procent. En förträfflig afsättning ägde rum på yl!e-sommarbyxtyger, sg. k.; buckskinns, doeskins, cassinets, o.s.v. För sin märkvärdighets skull bör äfven nämnas så kalladt filtkläde (redan för 45 år sedan uppfunret, men som ännu cj af Klädesfabrikörerna anses farligt i medtäflan med de väfda). Eu rikt och interessant assortiment af helylleoch halfyllefruntimmers-klädningstyger väckte en ganska liflig omsättning i detalj handeln. Crepe Raehel lemnades nu skönare och billigare ifrån England och Saxen, än ifrån uppfinningsorten, Frankrike; och emgelskt Nohair föredrogs de fina saehsiska thibet-tygen, hvaremot tysk, gröfre tkibet afsattes mera än det engelska. Ett nytt tyg, Balzarienne, är ärnu för dyrt. MWousseliae de laine hade god afgång och Englamd lemnar nu sådant i öfverflöd till låga priser. Ullförråden voro ringare än vanligt, och de Österrikiska snart sagdt inga. På stigande priser kan men ej stort hoppas, men då så många tygsorter för Fruntimmer nu börja förfärdigas af ull, torde dock de:ta något höja dem, åtminstone bör ej priset falla. Tryckta Calicos öfrverssämma nu handeln; i synnerhet hafva nägra Berlinerhus alldeles öfverdrfvit denna industri. Engelska och Franska Katuner öfverfyllde äfven marknaden, heldst som en hop fallissementer i Berlin nu vållat, alt stora lager der säljas till nedsatta priser. Oaktadt allt detta var handeln i denna gren ej dålig, ty talrika köpare funnos och med god lust att afsluta, så att de fabrikanter, som något ville jemka prisen, kunde afsätta sina lager: och i finare kalicot kan denna Marknad anses ovanlig god. Linneväfnader hade mera en medelmåttig afgång; de gröfre saxista lärfterne utsåldes; de fina Slesiska hade som vanligt god afsättnieg: men bielefelder lärftet saknade grekiska köpmännen, som ej infunnit sig. Af Damast och Jaequart var ringa förråd; ty blekningen hade gått långsamt. Af Sidenvaror hade modeartiklar (foulards met6eor, oriental, grosmoirte fiancte, ba!zanice, m, m.) god afgång, i synnerhet chintoch jaspe-möester, ssmt i allmänhet faconerade, men de släta deremot dålig. Sidenvästtyger gjorde mede! måltlig marknad; men alla balfsidensorter dålig. Halmhattar hade en alldeles ovanlig rask afsättning; och ett Florentiner-hus utsålde sitt betydliga lager på några dagar. Motsatsen var det med Glasvaror, och i synnerbet de Böhmiska, hvarpå tillgången var öfverdrifven, saknade köpare. Äfren för Porcellaine var marknaden cj god. Hästhandeln gick deremot förträftligt; och 800 lyxhästar blefvo raskt afsaite.