Aftonbladet – 16 juni 1841, sida 3

sJatt få emottaga hennes farväl, under förhopp ning, att återseendet icke skall dröja för läng — — — ——L—— —O ! MAÅMSELL FREYSE-SESSI lintroducerade sig i går på vår Scen med en sce; lur Halevys opera Guido och Ginevra, samt duet Iten i 3:e akten af Norma. För Mamsell Secssi s Ii väl, som för publiken, var det rätt lyckligt, at det ej stannade vid scenen ur Guido och Gi nevra, ty belåtenheten å ömse sidor hade i så Idant fall säkerligen blifvit vida mindre. Nämnd: scen är också i sjelfva verket ej rätt tacksam JUtbrytandet af serskilda scener har i allmänhe det emot sig, att de göra ett oesthetiskt intryck emedan de presentera sig såsom afhuggna lem. Imar, och en afhuggen lem, om också tillhörande Jen aldrig så skön kropp, är dock för sig sjel alltid någonting oskönt. Hvad serskildt beträf far den scen, hvarom här är fråga, så kunde den svårligen undgå att göra ett mindre fördelaktigt intryck på åskådaren, emedan sångerskan der börjar med det, hvarmed man eljest gerna slutar, nämligen att stå lik. Om det åtminstone är en förut känd epera, så kan åskådaren itankarne genomlöpa händelsekedjan, och på så sätt ge en viss förberedelse åt in känsla, men vid en okänd opera, såsom fallet nu var, upptogs åskådaren för mycket utaf, att besvara en mängd frågor, som i hans inre väckas, angående pjesens sammanhang, för att kunna öfverlemna sig hel och hållen åt njutningen. Onekligt är imedlertid, att Mamsell Sessi redan i denna scen utvecklade mycken bravour. Hennes röst är stark och af stort omfång, intonationen i allmänhet säker och föredraget storartadt. I sjelfva spelet är måhända mera nerv än qvinligt behag, men detta torde snarare böra skrifvas på skolans än naturanlagets räkning. En anmärkning, som vi ej kunna undertrycka, är den, att sången, i synnerhet i Halevys aria, här och der urartade till skrik. Visserligen kan detia på vissa ställen vara enligt med arians hemska karakter, men det syntes i alla fall förekomma nog ofta, och förtog effekten, i stället att, såsom sannolikt påräknadt var, förhöja den. Dessutom är det just detta skrikande, hvarigenom så mången sångare och sångerska redan i de yngre åren sprängt sin röst, och, i följe deraf, alltför tidigt nödgats afbryta deras konstnärbana. Man kan således icke för ofta varna för detta missbruk af konstkrafterne. För att nämna några ord om sjelfva kompositionen, så gäller om den hvad som i allmänhet gäller om Halevys kompositioner — att den villnar om mycken lärdom hos tonkonstnären att man ser, hur väl han vet att begagna alla ressurser, och att han icke lemnar någon loflig effekt obegagnad, men också att det felas honom — hufvudsaken — en hög inspiration. Scenens tragiska hållning stördes något derigenom, att sångerskan, hvilken vid slutet af densamma nedfaller sanslös, kom att taga sin plats så långt framme på avantseenen, att ridån ej kunde! gå ned, utan att falla öfver henne; men detta observerades lyckligtvis, hvarföre ridån bejdades i sin fart, och anågon vid Kongl. Teatern befattning hafvande person, trädde fram, för att fungera i den sublima rollen, att väcka upp de döda. I scenen ur Norma var M:lle Sessi ostridigt lyckligare. Hona hade också deri den fördelen att ej behöfva uppträda alldeles ensam, utan understöddes al Hrr Gänthber och Belletti, samt kören. Det låter visserligen litet babyloniskt att höra M:lle Sessi och Hr Gänther sjunga på Tyska, under det att Hr Belletti och kören håller sig till den gamla hederliga Svenskan, men det är intet så godt att sjunga Tyska för den som intet kan,, och man underkastar sig hellr den lilla förbistringen, än man afstår ifrån den ensemble som erbjudes genom understödet från Hr Belletti och kören. Ett kunde man dock önska, och det vore att de Svenska orden icke kommo så tydligt fram. . Nu är man så hastig att vilja göra jemförelser, och vi skulle nästan tro, att det på spektaklet ej var en, som icke anställde en sådan; mellan M:lle Sessi och M:lle Lind. Nå väl! man kau då i allmänhet säga, att M:lle Sessitf bär upp sin roll bättre. Hon har härvid en god bundsförvandt i sin öfverlägsna fysiska kraft, och för denna orsak har man lättare att uppfatta grundkarakteren af Normas rol, då den utföres af M:lle Sessi, än af M:lle Lind. Karakteren af Normas rol närmar sig något till Armides, och man torde kunna säga, att i förhållande till M:lle Lind är M:lle 8essi i den förra hvad M:lle Widerberg är i den sedmare. M:lie Linds både sång och aktion äro deremot måhän-) da marna fmasa ARh luäunda han dionAanara Avan!