Aftonbladet – 15 juni 1841, sida 3

0 oo MAA — jree———— (Insändt.) ULTIMA RATIO. Elegie af en voteringsmachin. Mel.: cHeimskring!as panna, du höga Nord!, Farväl kalaser och Flickor små, Från er att skiljas, det kostar på. Men jag är tvungen, Ty nu är slut På Riksdan. Kungen Lät blåsan ut. Helt annat var det i början. Ack! Mång tia man mig i handen stack. Och nya stöflar , Gullbyxor sen, Som tusan böflar kring mina ben. Respekt jag hade af Slottskansli, Men får väl se, hur det nu kan bli. Bäst att sig packa Långt bort, förrän De börja knacka De bistra män. Farväl då, gubbar, båd stora, små! Farväl ock löften jag litat på Om fet befattning. Belöning, si, För dryg beskattning Den skulle bli. Mitt hopp är gäckadt, min näsa bränd, Kring land och stad blef jag illa känd. På bara backen Står jag också. 0 Se det är tacken — Hå hå! hå bå! a aa a rr AR