Aftonbladet – 14 juni 1841, sida 4

ig för att få ledare, då deras förhatliga planer n gång hinna till mognad. Visserligen har Ins. hört talas om, att en viss f. d. Utgifvare i slutet af år 1858 muntligen ofta yttrat att det berodde af honom att göra revolution i hufvudstaden, om han bara släppte sina sju bagare lösa men detta förmodligen allegoriska uttryck, hvars betydelse vi här aldrig fått veta, är det enda jag förut i nyssnämnda afseende hört omlalas. Det måtte alltså ha gålt bra långt, då man, såsom Minerva nu gör, kan tillåta sig att helt öppet annonsera om en annars så kinkig sak. Det kan visserligen vara artigt att se prof på politiskt mod, och bör så mycket mer värderas .hos Minervas redaktör, som det är sällsynt hos en person, hvilken ligger under ansökning till en indrägtig tjenst, men äfven det bör ha sina gränsor. För öfrigt vilja vi för denna gången betrakta alltsammans som en öfverilning, tillkommen alldeles invita Minerva, och är hon ieke nöjd med att saken tages så, så torde det, i händelse det blir rättegång utaf, bli nödvändigt alt såsom sista resursen begagna ett betyg på att hon i stället för invita är avsita. Hon får allt se hvad detta kommer att kosta på henne, hon som eljest är så svag för invitationer. Slutligen måste jag framdraga den mest djupgående och arglistiga af Minervas och Biets anläggningar emot regeringen. Den består uti då och då framkastade vinkar om ett möjligen förestående inkallande i riket af en rysk armestyrka, för att hålla det cobändiga svenska folket i tygeln. Då en sådan handling vore ett komplett skurkstreck, så påkallar redan insinuationen om möjligheten af dess begående en allvarsam näpst. Svårligen skall det lyckas Minerva och Biet, att hos Svenska folket mot dess konung väcka en misstanka af så svår beskaffenhet. Det är imedlertid på detta sätt Minervas och Biets frätande agg mot Konungens person uppenbarar sig, och det måste verkligen väcka förundran, att icke den allmänna åklagaremagten någongång mellankommer, för att sätta en gräns för de djerfva angreppen. Den har en ökad anledning till sådant deruti, att insinuationen innebär en för!olämpning emot en utländsk magt, hvilken är af den beskaffenhet, att den inför grundlagen ådrager sin upphofsmans straff. Hvad skulle väl nemligen Ryska kejsaren säga, om det kom till I hans kunskap, att en tidning, utgifven i en stat mel hvilken hans icke står i vänskapligt förhållande, tillät sig att framkomma med en uppgift, att han stod färdig att begå ett al de gröfsta brott emot folkrätten? det är så nödvändigt att monarken fredas för till och med skymten af j,misstanka om ett lågt handlingssätt, och det är derföre nödvändigt, att alla försök att värfva sannolikhet åt sådane misstankar i tid qväfvas. Jag lägger nu ned pennan, men svarar icke för att jag ej tar.upp den,igen, om jag finner, latt tidens oro, gör ett sådant etidens kraf nödvändigt, och skall icke försumma att alltmer i deras rätta dagernframställa Minervas och Biets grundsatser: Upsala i Juni 4844. — H. J—a. I Rättelse: I Lördagsbladet, A:de strofen, sista versen af sången till Jenny Lind, står: vänlig (krans); Näs: värdig.