Aftonbladet – 14 juni 1841, sida 4

att fall. Det har väl kunnat bära sig så länge s iksdagen varat, ty i landsorterna läser man fö-le a Biet och Minerva; men när nationens män I comma hem, hvar och en till sin landsort, ochls ör sina kommittenter muntligen berätta om denj 1 iendtliga ställning, som konungens låtsade vän-l!s ner visat deml? Jag må tillstå, att jag verkli-ls 1 c I sen icke är utan oro för följderne af den verkan sådant skall hafva på tänkesätten. I andra rummet miste jag anföra en klagan leröfver, att Minerva och Biet, nästan i hvarje nummer göra den förvillande framställningen, att det är ett parti, hvilket genom riksdagsop-! positionen söker att genomdrifva sina planer. ! Med ett parti förstår man vanligen en frak-j tion, som söker göra sina enskilda åsigter eller! fördelar gällande; men nu erkänner Biet och Mi-l! nerva sjeliva, att det parti, som de kalla natio-!: nens, hyllas af majoriteten och en talrik medel-: klass, såsom liktänkande med den. . Ordet parti! är då en mindre passande benämning. Det är ock derföre tid på att Statstidningen, med den! värdighet den borde kunna äga, framträder och! öppet förklarar, att regeringen vet att skatta de ädla bemödanden nationens män visat, och ut-: talar en förkasto!sedem, öfver Minervas och konsorters til! cupplösning, men icke till aupplysning ledande planer. Jag och regeringens andra vänner inse nogsamt möjligheten deraf, att regeringen i vissa frågor kan vara af olika åsigt med nationens män, och deremot är visserligen ingenting att anmärka, men icke bör regeringen för beständigt fördraga de beskyllningar för dåliga bevekelsegrunder, hvilka Biet och Minerva m. fl. dagligen, ehuru egentligen på ett indirekt sätt, framkasta. För det tredje måste Minerva och Biet till-. rältavisas för deras eviga käx om aabdikationen. Det sätt, hvarpå dessa tidningar gå till väga för. att, under sken af insinuationer mot sina mot-, ståndare om abdikationsplaner, hos allmänheten innöta tankan på en möjligen förestående abdikation, kan väl kallas slugt och väl beräknadt, så till vida, som de kanske förmena, att blott man en gång är rätt familjer med begreppet, så blir tillämpningen så mycket lättare. Men derföre är det ock nödvändigt, att hvar och en som älskar allmän ordning och och lugn, i tid söker förekomma genomdrifvandet af de onda anslagen, hvartill oppositionen aldrig gifvit minsta anledving. Enligt naturens ordning, är i alla fall den tidpunkt måhända ej så långt aflägse, då er högre makt gör föremålet för Minervas och Biets anfall otillgänglig derför, och huru kan man då vara så litet grannlaga, att ständigt hålla fram en sak för allmänheten, som hvarken i skrift eller tryck hade blifvit nämnd utan dessa objudna vänners tjenstaktighet. För det fjerde får jag särskildt fästa uppmärksamheten på ett i Minervas sista Tisdagsblad förekommande, uttryck, hvilket synes mig vara af en för allmänna lugnet ganska vådlig beskaffenhet. Der läses neml.: alika visst det är, att under 1838 års oreligheter inga planer funnos, utan allenast orediga önskningar, äfvensom inga egentliga ledare, ehuru många öfverspända inbillningar om både det ena och andra hopspunno sig då och sedan uti vissa bjernor, lika troligt är ock uti sakernes nuvarande skick, ait, om nu ett lumult skulle uppstå, hvarken planer eller ledare kommo att saknas, för att begagna detsamma och bringa det, om möjligt vore, till ett cormligt revolutionärt utbrott.s De oroliga hafva då fått bestämd adress hvart de skola vända Sve