bofann sig en svartklädd herre och en vacker flick: Herrn steg ur och bonden gick emot honem, cmeda han trodde, att vagpen skadats ecch att man be höfde hans hjelp. eÅr Di gift? frågade herrer aNej, svarade bonden. Ville ni gifta er, cm nä got godt tillfälle dertill erbjöde sig? — aJag ha inga penningar, att köpa mig ett hemman för. — Skulle ni vilja gifta er med en vacker flicka som medförde så mycket, att ni, hela ert lifigenon kunde lefva i välstånd ? — Jag önskar intet bät tre. — aVille ni således gifta er med flickan hä i vagnen?, Den unge mannen gjorde stora ögo och menade, att han väl hade lust att göra det, me! att herrn skämtade med honom. — aVisst inte. försäkrade denne; aom ni samtycker, så fara vi ge nast till nästa kyrka; jag har äktenskapstillåtelsei och allting färdigt.o — aMen såsom jag är kläd kan jag väl inte låta viga mig. — cÅh, ni är rät bra klädd.o Med dessa ord sköt herrn den förbluf fade, unge mannen i vagnen. Den unga flicka räckte honom handen och såg halft leende på ho nom. Vagnen for hastigt till närmaste kyrka. Pa ret fördes genast till altaret, presten var redan för beredd och vigningen försiggick, hvarvid flickan gre mycket. Efter ceremoniens slut förde herrn flickar till vagnen, hjelpte benne att stiga uti och steg derpi sjelf efter. Den unge bonden vill följa sin fru, mer herrn kastade en börs, full med guldstycken, til honom, och sade: cgod nattminvän!, Negern klat schade på hästarne, vagnen försvann, och den nye gifte mannen stod förbluffad ibland åskådarne, hvilke samlat sig, men tröstade sig, då ban fann 500 dol lars i börsen. aNewyork Herald, som berättar denn hemlighetsfulla historia, menar, att man troligtvis på detta sätt velat rädda en bättre flickas beder, eller genom ett skenbart äkta barns födsel velat försäkre sig om ett stort arf. Den unge bonden har i flera offentliga tidningar låtit införa beskrifningen på sin hustru och den henne åtföljande herren. — EN QVInnuG DoktoOR. I Versailles dog nyligen en af Frankrikes notabiliteter, enkefru Boivin, som innehade doktorsgraden, och var författa rinna af flera ansedda verk öfver barnförlossningskonsten, pathologisk anatomi och fruntimmerssjukdomar. Hon hade högsta uppsigten öfver hospice de maternite och öfver kongliga sjukhuset i Paris,