Dost Mohammed Khan, Afghanistans fordn beherskare, väntades i början af April till Cal cutta. Guvernören i Madras, Lord Elphinstone, had i nyssnämnde stad stiftat ett universitet. I Calcutta och Cuttack härjade koleran. sjelfva staden Calcutta, förstäderne oberäknade dogo dagligen omkring 350 personer. —— — — ——!2 — Svårligen kan man finna större bevis för olse korna af ett falskt och på blott visca klassers oci näringars fördel beräknadt statshushållnings-system än de officiella beskrifningar, som i Engelska parla mentet göras på nöden hos den stora, arbetande mas san i landet. Så uppgafs nyligen af en parlaments. talare, att i Preston 4,220 hus stodo tomma och at de fattiges antal på ett enda år (1839) tilltagit 127 proc. samt ändock det följande ökats med 40 proc.. och förbrytelsernas antal med 37 proc. I Boston s!å 1,400 hus tomma; cch i den ena delen af sta den som ensamt har 300 hus, äro flera familjer utan bädd och i en enda säng sofva i 42 familjer, 7; i 78, 6; i 125, 3; i 432, 4 samt i 582, 3 personer. I många trakter af landet kunna ej arbetarne på flera månaders tid förskeffa sig en mark kött; ja, i norra England är detta slags föda snart sagdt okänd för arbetsklassen. En annän talare beskref ställningen på andra orter. De embetsmän, som uppbära skatterna i London, hafva anmält, att de ofta måste fly undan på bakgatorna, för att undvika våld af de fattige, som samla sig i afsigt att göra våld mot dem. En embetsman, som har uppsigt öfrer fattig-barackerna för den vestra fallig-föreningen i Lomdon, hade öppet anmält, att det närvarernde förhållandet ej kunde fortara; och några dagar derefter, att de arma varelserna blifvit bringade till den förtviflan, och så ledsna vid lifvet, att han fruktade förraord. Denns förening har sedan början af detta år upptagit 6,000 fattige; och det är omöjligt att beskrifva den uselhet, som rådt ibland de arbetsfärdige erbetare, som till hundradetal anmält sig, i ett utsvultet tillstånd. Så ser det ut i midten af London, verldens rika ste stad; midt ibland öfverflödet, glädjen och rikedomarne. De beskrifningar, som afgifvas utaf fattigförenicgarnes embetsmän, hvilka taga underrättelse om de fattiges tillstånd, öfvergå all föreställning. Familjer med många barn, som ej äga annat än halmen att ligga på, och ej mer än en panna att koka deras potäter i; ofta ej en stol att sitta på. Sex til åtta personer, sammanträngda i rum af 3 högst 6 alnar i fyrkant, är det vanliga; lycklige om de ega täcken att hölja sig med. Slutsatserea härat blifva naturligtvis, att England måste vara föga hjelpt af sina kolonier, då folket i landet dör af hunger; och likväl vill man, att detta uthungrade folk skall bidraga att vidmakthålla kolonierna samt förklarar högt, att det måste förskaffa sig sina lifsförnödenheter till monopol-priser. Fordrar nationens stora piuralitet, att man bör låta spannmål införas mot lägre tull, för att dessa millioner arbetare skola få köpa sitt bröd till bästa pris, då vägra Tories det, för att upprätthålla sina egendomars värden; vill men genom sockertullens nedsättning söeka bereda folket iättare tillfällena att förskaffa sig en uppfriskande njutning (the är, som man vet, en ailmän dryck i en del af England) svaras, att det ej kan ske, emedan man då uppmuntrar slaf-arbetet i andra länders kolonier; och yrkar man, att tullen på bjelkar och bräder må lindras, så att de arma kunna förskaffa sig tak öfver hufvudet för bättre pris, då skylles på Kanadensiska skogsegarnes rättigheter. Med ett ord: Tories tänka på sina egna och alla andras rättigheter, men ej på den stora arbetande massans af Eagelska folket, som likväl utgör landets must och kärna. NE ERE