förbli här som i salig fars tid — Amenp sade den gamla mormodren och lade sina händer välsignande på barnets hufvud. Men vid baronens aftonbord omtalade han Lindgrens besök och de mogna lärdomar han gifvit bonom; stackars Johanna sade friherrinnan, det är likväl en beskedlig menniska den der madam Lindgren; men det är synd om henne, att hennes manus handtverk är så dåligt., Då höjde baronen sitt glas och ropade: en skål ör ditt goda bjerta Regina och för vår husliga sälihet.n Den lilla genremålningen är slut och kanske litet hvar tycker alt det är en gemen genrer och utropar: adet der Skråköping måtte vara en usel hålal Jag får likvisst upplysningsvis äran nämna, att herrskapet om de behaga se sig litet om i verlden på otaliga ställen, få det nöjet se originalerna för mina taflor och äfven för denna, nemligen med små modilikationer af rang, namn och tideräkning; saken är nemligen den, at vi alla äro Skråköpingsboer inför vår Herre. Slut. RANA — Det lärer lyekliglvis iche stå så illa till med den illustre violinspelaren Prumes ögon, som det, för någon tid sedan, berättades i tidningarne. I aJournal de Liege, läser man nemligen följande: a Vi unpderråtta med nöje våra läsare, att den fara, som, enligt Leirzigertidningen, hotade vår unge och berömvärde violonist, Prume, lyckligtvis är mycket öfverdrifven. I ett bref från Hr Prume, som ligger framför oss, skrifser denne kobstnär, aut han ämnar återvända till Belgien: han qvarhålles i Berlin af en utvidning af det cna ögats pupill, men utom detta lokala onda än hans hälsa els icke skadad. , — SNÖPLIGT GIFTERMÅL. I början af detta är arhetade en ung man. af jättelik växt och behaglig ansigtsbildning, på ett fält vid vägen, ej långt från Newyork, då han såg en präktig vagn, med tvenne hästar, körde af en Neger, nalkas. 1 vagnen