Aftonbladet – 14 juni 1841, sida 1

GENREMÅLNINGAR AF ONKEL ADAM. GRANNFLICKORNA. I. Några år hafva förgålt och vi inträda på en stund till Hr Trygger, som nu för egen räkning dref en liten handel — han var enkeman; men ändå s2 vi i ett af de få rummen ett fruntimmes. Han är blek och sjuklig, djupa veck hafva inritat sig på kin!e,, hernes drägt är gammal och redan ur modet, men dock af något dyrbart tyg — hvem kan det vara? Jag är nog lycklig att kunna upplysa er, mitt goda herrskap: Det är ingen annan än friherrinnan Jule;, numera moderlös, liksom förut faderlös, utblottad på allt och utan att en gång ega sitt barn att leka med. Sedan baronens borgenärer tagit det stora huset och baro.sea rest till riksdagen för att söka lyckan, hade lilla Emerence blifvit upptagen af ena baronens tant, som i barnet erkände det ädla blodet ; Regina åter var glömd oeh förskjutea och den ende, som påminde sig fordna lyckligare dagar, var den hederlige herr Trygger; som bibehållit tillgifvenheten för sin gam!e husbondes hus, lika noga, som han konserverat den svarta klädningen, han fått till skänks till friherrinnans förlofningsdag; men han var fattig, och kunde blott med mäda vara hjelpsam; han var det dock, den torra allvarsamme mannen, i hvars hjertas facitbok många goda gerningar stodo osummerade till den stora redogörelsedagen, då lifvets hufvudbok afslutas och man får se husets ställning både i debet och eredit. Friherrinnan satt nu alldeles ensam. Då och då smög sig en tår ned för kinden och lättade hjertat, men hon blef snart störd genom en sakta knackning På dörren, Stig in! sade friherrinnan och torkade kinden med sin utsydda battistnäsduk, som lik en relik låg framför henne på bordet. En qvinna inträdde och neg djupt. Guc vet, sade hon och slog ned ögonen, om nådig