Aftonbladet – 14 juni 1841, sida 1

hjertan. Ja det skall Gud veta, sade Johann: och en tår stod klar mellan de långa ögonhåren det vet Gud, att det är af godt hjerta, det ä kallt i vinter och ingenting är varmare än er stickad harullschal.s Friherrinnan hade bodt hos herr Trygger et helt år, då han en vacker dag kom in till hen. ne med ett öppet bref i handen. På hans stelz drag såg man mot vanan en skymt af glädje oeh han rätade upp sig något, då han närmade sig friherrinnan, som satt och sydde framför der Lindgrenska syskrufven. Jag får lyckönska ei min goda friherrinna, började herr Trygger. ty ni är åter i så der goda affärer, om er mar har genom olyckan blifvit vis. Baronen skrif. ,ver nemligen, att han i nästa konselj blir utnämnd till postinspektor här efter gamle Wäskberg, som dog i fjol, och postkontoret inbringar sina små goda fyratusen Riksdaler och pi det kunnen j nog taga er fram. På det stora huset på storgatan, der den goda stenläggningen finnes, och som ni således icke kan undgå att observera, sitter nu en grann tafla midt öfver dörren med inskrift: Kongligt postkontor och i ett af nedra våningens fenster är för allmänhetens beqvämlighet en lucka. Inuti förstugan hänga flere taflor fulla med kartor och Skråköpings posttaxa; men på kontoret sitter en gammal postskrifvare och sköter posten; herr baron och kammarherren samt postinspektoren går sällan dit, Postverket roar honom icke synnerligen, lika litet som andra sysselsättningar, utom den att spela vira. Herr baronen sitter just midt i ett parti, då man anmäler att en handtverkare vill tala vid honom — baronen gick ut något förtretad — Jaså, det är ni Lindgren, hvad vill ni? jag ta! ej mot bref, gå på kontoret,. Nej herr baron Jag gick hit för att bedja herr baron att få lå