Aftonbladet – 12 juni 1841, sida 3

och lär af Filomelas tunga, att sätta hjertats eld i brand. Och vill du tusen bröst bestorma, och vill du vinna snillets glans och undrans lof, med blygsam sans: så sjung, som Jenny sjöng i Norma — då bär du fram en vänlig krans. Och vill du dygdens seger måla i frestelsens och farans sköt, der styrkan oftast dygden tröt: så lät en Jennys oskuld stråla i all den glans, hon rättvist njöt! Men vet, Ditt anspråkslösa snille, Ditt bjertas oskuldsfulla skick — än mer — Din godhetsfulla blick — det hopp mig. Jenny! gifva ville, att äfven jag Dig hylla fick. Jag tjustes i min hembygds lunder af Filomelas sköna sång: jag tänkte dem så mången gång de tjusningsfulla morgonstunder — men ack! — jag hörde Jennys sang Jag hörde Jenny — från den dagen, jag Filomelas dyrkan glömt: om Jenny vakande jag drömt, och än — när midnatten var slagen , jag mig åt Jennys hyllning dömt. Jag glömde allt — de femti åren, jag såg ej fåran på min kind: Jag ville sjunga Jenny Lind, likt ynglingen i blomstringsvåren — vänd om, förmätne — du är blind. (0) blygd! jag lyran från mig kastar och suckar: Jenny mig förlåt! jag skyndar ifrån villans strät och till min tysta hembygd hastar: ack, läs i ögat saknans gråt. Men tusen näktergalar lystna åt Jennys röst, på Trotsö strandi Kom Tjuserska och lös det band, som mäktat deras tunga tystna, O kom — sätt tusen bröst i brand! -0l