Aftonbladet – 12 juni 1841, sida 2

ution, eller annat dylikt, är skulden dertill en last, att det felas folk som gifver ton dertill och att de principer fattas, som äro i stånd att örena massan af folket, den tänkande och kraftjulla delen af det. Men om ock ingen revolu;ion utbrister, inträda vi likväl i en kris, hvars resultater ej så lätt kunna förutses, då ända hitntills endast den negativa sidan deraf kunnat örmärkas, nemligen den alltmer om sig gripanle utrotningen af allt förtroende till menniskor och till det närvarande Frankrikes tillstånd. Så klokt har den kloke ibland alla kloke fört Frankrikes angelägenheter. Äro dessa bref äkta, måste hvar man som hyser en gnista rättskänsla i sitt hjerta, förklara dem för det största hån af alla rättsbegrepp och all sedlighetskänsla; ty deri predikas: catt endast det är fördömligt , som icke lyckas.s Äro brefven åter icke äkta, har IL. Ph. verkligen icke skrifvit dem, — nåväl, då äro de an ännu mera stående dom öfver hans, öfverkloka och öfver allt lof upphöjda politik; ty denna politik var af den beskaffenhet, att mängden af fransmän höllo brefven för att vara äkta och att juryerna så väl i Paris som ilandsorterna, öfverensstämde i denna åsigt. Regeringens tidningar och ministrarnes förhållande i denna angelägenhet, bidrogo visserligen att göra det onda som dessa bref åstadkommit, så stort det är; men de stå blott i andra linien och i den första står alltid Julikonungadömets kloka. slipade politik, som förhållit sig så, att hennes egna goda vänner, hennes tidningar och ministrar förlorat hufvudet, så snart dessa bref blefvo offentliggjorde, i hvilka man beskylt regeringen för sådant, på hvilket ministrarne under andra tider åberopat sig, då de ville göra sig här eiler der gällande. Ludvig Philips politik var så klok, så listig att verldens sluge hade sin glädje deråt, och at! den för de enfaldiges hiertan ofta kunde finna: tvifvelaktig. Men nu veta de kloka icke me; hvarken ut eller in. Listighetens politik va möjlig, så länge folket trodde på sina konungar sina prester, sina hjeltar; men der ingen tro är der är bedrägeriet svårt, och i stort är det all deles omöjligt att uthålla dermed. Mensklighe ten har redan kommit på det trappsteg af in tellektuel utveckling, hvartill folkens oändlig massa mer eller mindre är i stånd att uppstig: och åtminstone på halfva vägen se klart i äfve: invecklade förhållanden. Hr Thiers, som nu iä Frankrikes första statsman, var för 42 år seda advokat, och Frankrikes marskalkar hade i 2 ofta 30 år varit herdar och bondgossar. I sko lorna och ibland bönderna hvimlar det nu a folk, som lika säkert bära en ministerportfölj fickan som förut rekryterna haft marskalkstafve i tornistern. Politiken blifver alltmer genom skinlig och hemligheterna höra ej till vår tid ty alltför många gissa sig till sanningen om d ej rent af inse den. Om ock Ludvig Philip ic ke har skrifvit dessa bref, har han likväl hun drade gånger tänkt dem, och det är detta sor folket, ja, massan af folket vet och upptäck långt innan la France offentliggjorde brefven. Det föregår en verklig, moralisk revolutio under våra ögon, en revolution som sträckt sig öfver hela verlden. Arbetet blifver allt me Ira lätt; och machinerierna till uuderlättande arbetet arbeta för tiden, då menniskorna ich mera skola behöfva vara slafvar af det mater ella, på det tunga sätt de hittills varit det. begreppens verld föregår en lika förändrin ISnillet, förståndet, vetandet, stiga allt högre opj Joch deras verk blifva allt mera tillgängliga fö massan. Detta kan väl förskräcka en och ar nan vid första anblicken; men snart förmärk: Ide hälsosammaste verkningar deraf. Den me genomgripande och största af dessa, är, att pÅ litiken åter måste förvandlas till ett föremål f Imoralen och rättvisan. De kloka skola vara kl Ikare än hela verlden, och den som vill låta s Iklokhet brukas i lögnens och bedrägeriets tjens den kommer att dömmas af massan, af opini nen, om ock den som anklagar honom vore q bedragare eller en fal förfalskare. Ludvig Ph lip är den klokaste politikus, som nu finnes oc Ikanske har funnits. Han kommer att blifva de sista; och efter honom måste politiken komn att bestå deruti, att såsom regent eller styrel låta lag och rätt gälla framför allt, så vida ms ej, en annan Don Quixote lik, för bedrägerie föråldrade bhjelteålder endast vill väcka medl dande. — OT CF vw een — Ett lyckligt slut har nu vunnits pm de b -)kanta åtalen emot f. d. Polismästaren O. Hul