Aftonbladet – 12 juni 1841, sida 2

len sårande beskyllningen. Kastom derföre en lyktig blick på en del af den tvistiga frågan. Är tuilen, bevillning? Ja? Är den beskattning, om bildar handelsoch sjöfartsfonden, grundad vå tullen? Visserligen! Måste följaktligen hantelsoch sjöfartsfondens medel, lika med tullmedlen, vara af bevillningsnatur? Utan tvifvel! Hvarföre är förhållandet sådant, eller hvarföre kan det icke vara annorlunda? Emedan eljest handelsoch sjöfartsfondens medel, skulle, emot di rimlighet, förvandlas till vanlig tolag, som Konungen, på grund af sin ekonomiska lagstiftningsrätt, utan Ständernas hörande, allena bestämmer, till det belopp, honom godt synes. Denna enkla skildring torde göra tillfyllest, för att falta ett säkert begrepp om den förnämsta delen af inbjudningens föremål. Vore handels-: och sjöfartsfondens medel af tolagsnatur, så hadels naturligtvis Rikets Ständers StatsUtskott ingen-l: ting att dermed beställa. Nu eger detta Utskott en ! obestridd och obestridlig rätt, att med besagde medel taga befattning. Grundlagens logik har,l! som ofvan är visat, tydligen placerat dessa me-1 del inom bevillningens kategori och i bevillningsärender måste elt enda Riksstånds serskilda beslut offentligen föranleda omröstning i Först. StatsUtsk. : Svare nu hvem som vill, huru, i mål af dennal beskaffenhet, Adels och Prestestånden kunnat förvägra det afgörande med Rikets Ständers rätt, som tillkommer bemälte Utskott. Om motivernel bärtill icke af oss kunna urskiljas, så uppfattas de dock af det alitseende öga, inför hvilket intet uppsåt är fördoldt. Då lagen föreskrifver, att Ständernas skiljaktigheter i bevillningsärender skola oåterkalleligen afslutas af Förstirkt StatsUtskott, så har också lagen varit Borgareoch Bondeståndens rästesnöre, då desse Stånd jrordnat, att besagde Utskott bör sammanträda för att innan Riksmötets förlopp förrätta omröstuing i de ännu oafgjorde frågor, hvilka ovedersägligen tillhörde detta Utskotts beslutanderätt. Lagen bör af sine vårdare skyddas för missaktning. Ingen makt och ingen nöd på jorden bör förmå något öfver den. Borgareoch Bondestånden må visserligen fästa ett synnerligt alfseende vid sine Medständers görande och låtande, men vida högre böra de likväl skatta lagen. Alltså hafva de äfven en helig pligt att förelägga vederbörande Utskott att ställa sig lagen till efterrättelse. Någonting annat hafva de icke tillåtit sig, och det är denna handling, som ansetts utmärka trotsighet och förakt., Ar detta hårda omdöme rättvist, så är också Sveriges grundlag en tom tankebild — en fietion — ett förvillande skuggspel! Det är dock att hoppas, att en vaknande eftertanka och en ädlare appfattning omsider skola ställa det vilseförda omdömet i ordning. Långt ifrån att söka beröfva Adeln och Presteståndet deras beslutanderätt, hafva Borgareoch Bondestånden velat skydda denna Ständernas gemensamma rätt. Adeln och Presteståndet hafva underlåtit att uppfylla sina irepresentativa åligganden. Man kan nästan säga, fatt de, i förevarande på deras handläggning ankommande frågor, hafva i stället för att besluta, (vägrat att besluta; och det är under omständigheter af denna beklagansvärda art, som Borgareoch Bondestånden funnit sig befogade, att enligt 69 Regeringsformen och 73 RiksdagsTordningen till verksamhet uppkalla Rikets Stäniders stora nämnd, för att i berörde frågor iaktÅtaga ej blott Borgareoch Bondeståndens, utan äfven Ridderskapet och Adelns samt Presteståndets beslutanderätt. Den afskjutne pilen träffa ificke de föremål, som dermed skulle såras. Den Åskall sannolikt återstudsa på dem, till hvilkas försvar den var ämnad. Må man för öfrig! skänka någon uppmärksamhet åt Konungens regering? Hvad har icke denna regering hos all. männa opinionen lidit, just för MHandelsoch ÅSjöfartsfonden — denna Kabinettskassans och Trollhättans enda solida bundsförvandt, och be ipröfvade anhörige? Anslag och pengar och all tid pengar synas visserligen i allmänhet utgörs högsta föremålet för de flesta regeringens bemödanden, men derföre må dock icke folkombuder hysa en blind tro på guldets allmakt och un derlåta att, i hvad på dem ankommer, gifva st yrelserne en, att jag så må säga, moralisk lyft ning. Med skäl kunde både Konungen och na tionen vänta af Adelsoch Prestestånden, att de genom sina tillgöranden skulle söka, att åt den nya departemental-styrelsen förvärfva det allmänEna förtroende, som denna styrelse icke utan o-flägenhet kan sakna. Men huru motsvaras denna åförväntan, då nu dessa Stånd, hvilka äro till huf. lvudsaklig del sammansatte af Regeringens orga ;iner, nemligen Grefvar, Friherrar och Biskopai eisamt militära, civila och ecklesiastika tjenstemän ansett med deras ställning i samhället förenligt att sätta rikets lagar å sido och förklara, at! vissa, enligt samma lagar, vid Riksdagen till pröf fran ARA ar tal fritt vi. Anta! stel —V-ZQesismesemsm mm ma ms D mm AA så -— NR EA AN — LV OO