Aftonbladet – 12 juni 1841, sida 1

I går på e. m. ankom Engelsk post med tidningar från London af den 4 dennes, hvilka innehålla underrättelser från Konstantinopel af d. 417 Maj och från Paris af d. 2 dennes. Debatten i Engelska Underhuset om bristande förtroende för ministrarne, hvilken varit ajournerad öfver pingsthelgen, hade blifvit fortsatt ett par dagar, men ännu ej hunnit till slut vid postens afgång. Det tyckes kunna vara temligen likgiltigt för ministrarne, antingen de vinna eller tappa i denna fråga, emedan de i alla fall upplösa det nuvarande Unaderhuset. Tories hufvudsyftemål med Pecls motion var att slingra sig ifrån diskussionen öfver spannmålslagarne innan parlamentets upplösning, men som de icke vinna denna sin afsigt, så blir det i alla fall de, som blifva slagna, huru ock voteringen i frågan om förtroendevotum må utfalla. För öfrigt troddes i London, att ministrarne skulle få majoritet i denna fråga. En mängd detaljer meddelas om händelserne i China. Engelsmännen hade bemäktigat sig alla fästena vid floden, som leder till Canton, in alles 30 stycken, med 800 kanoner. Detta hade blifvit verkstäldt, utan att Engelsmännen förlorat en enda man, hvaremot 250 Chineser blefvo dödade och 4300 tagne till fånga, hvilka dock sedermera försattes i frihet. Alla de Cbinesiske krigs-junkerne, som lågo på strömmen, hade ettdera blifvit skjutne i sank, uppbrände eller tagne, hvilket haft till följd för den stackars amiralen, att Kejsaren låtit taga från honom knappen, hvilket icke vill säga hufvudet, utan en verklig knapp på mössan, hvilken måhända svarar mot Svärdsordens stora kors hos oss. Engelska trupperne hade utrymt ön Tschusan, hvarpå de Engelsmän, som höllos fångne i Ningpo, blifvit försatte i frihet. Klimatet på denna ö hade varit så förstörande för Engelsmännens hälsa, att af de 4700 man, som landsattes der förlidet år i Juli, vid öns evakuation d. 25 Februari detta år. endast 450 man vero i tjenstbart stånd; resten hade antingen dött eller låg på sjukhusen. Kejsaren i Chisa krigade tappert med proklamationer emot Eagelsmännen. Han hade utgifvit icke mindre än 4 st., alla gående ut på alt förstöra ebarbarerne med hultoch hår. Deskulle tagas till fånga, och i burar skickas till Peking 0. s. v. aDe likna — heter det på ett ställe — till sinnelaget hundar och får, och både gudar och menniskor äro uppbragta öfver deras förfarande, Jag har ingen ro, hvarken då jag sofver eller äter.n Befälhafvaren för Engelska flottan på Chinesiska kusten, Commodore Bremer, hade afgått till Caleutta, för att med generalguvernören öfverlägga om hvad vidare borde företagas emot Chineserne. : Man trodde, att då förstärkningarne ankommo från Ostindien, skulle anfallet riktas direkte mot Peking. Turkiska expeditionen emot Candia hade den 46 Maj låtit. trupperne landstiga vid Suda, för att börja operera emot insurgenterne. Från Paris ingenting nytt. I Madrid hade ministeren lidit ett nederlag i fråga om val af vicepresident i andra Kammaren. Med 79 röster emot 49 hade oppositionens kandidat, Tr Burial, blifvit utsedd till denna post. För öfrigt fortfor Espartero i sina bemödanden att rätta mun efter malsäck. En betydlig reduktion i armeen förestod af icke mindre än 20 bataljoner. Detta heslut hade gjort fördelaktigt intryck på sinnesstämningen, emedan det visade att regeringen ämnade hushålla. i