Aftonbladet – 10 juni 1841, sida 3

den af medverkande omständigheter och tillfälligheter, som skulle bringas i beräkning, gör den bästa logiks försigtigaste slutsatser vacklande och otillförlitliga. Erfarenheten bevisar detta räsonnement! — Tro mig på mitt ord, i samma fall, der man i Tyskland purgerar, gör man åderlåtning i Frankrike, och ger opium och china i England. Det sednare skulle i Tyskland heta att taga lifvet af folk, och der åter blir man frisk deraf, och skulle högst sannolikt bli det än bättre, om man tvge platt intet. så många skicklige, visa män hafva sen två tusende år tänkt, forskat och skrifvit, och ännu alltid skrattar dagens man åt gärdagens, och ej en gång om behandlingen af en enkel feber ar man på det rena! För att i en praktisk Läkares väg vara lycklig, måste man antingen intet forstånd hafva, eller tillfångataga sitt förstånd, och bli troende anhängare af ett system, eller vara rå nog, för att kunna draga nytta af folkets fördomar, stryka penningarna i pungen och för sig sjelf skratta deråt. Alla praktiske Läkare befinna sig antingen genom naturens styfmoderlighet, eller genom vana och nödvändighet, eller genom karakterens låghet i ettdera af de trenne fallen, och de jå äd:a, som endast af nödtvång och i förmåga af den öfvertygelsen, att det är bättre, att drifva ett ärbart handtverk, än platt intet, fortgå på den af okunnighet valda lefnadsbanan, tillstå mellan fyra ögon med bekymmer sitt trångmäl. Jag har lärt känna folk af alla fyraklasserna. Men förutsatt också att ofvanstående anmärkningar vore icke sanna, förutsatt, att den praktiska läkekonsten vore en fast grundad vetenskap, så skulle likväl dess nytta vara blott ganska ringa, emedan de hetsiga sjukdomarna för det mesta kurera sig sjelfva, och de långvarige nästan alltid hafva sin grund i fysiska, moraliska och borgerliga förhållanden, som det ligger utom Läkarens makt att ändra! Alla dessa förebråelser träffa mellertid blott eiler förnämligast den inre läkekonsten; i chirurgien finnes mer visshet, dess nytta är mer utom tvifvel. Också vet jag väl, att, i trots af läkekonstens okunnighet i det hela, likväl några få åkommors kurart är temligen säker. Men deras antal är så ytterst ringa, att bland hundrade olika recepter det ganska säkert icke finnas åtta, hvars ändamålsenlighet, vid en samvetsgrann och fullständig undersökning, kunde bevisas. Och hur ringa, hur jämmerlig är denna ersättning för ett så mödosamt och sorgligt lif, som en praktiserande Läkares, om han har ett känslofullt hjerta. Derför J vänner af helsan och ett :ångt lif, hållen Eder till det äldsta, enklaste, naturligaste, af Gud sjelf gifna kraftigaste läkemedlet, det friska källvatinet. Skåden Eder omkring. på plantorna, blommorna, djuren; hvad vederqvicker, hvad styrker dem, hvad ger dem helsa? friskt vatten! Endast menniskan, naturens herre, aflägnar sig från naturen, råkar in på afvägar och förvirrar sig i konstens labyrint. Ur egen erfarenhet. Ansigtet nedföres hvarje morgon i ett kärl med kallt vatten och ögonen öppnas efter hand; vatten uppdragas i näsan, och ansigtet hålles qvar i vattnet så länge, som man kan återhålla andan. Denna åtgärd botar rinnande och röda ögon, stärker synkraften, minskar fallenhet för snufva, förbättrar lukten och är det tjenligaste medel, hvarigenom man kan väna sig af med snus, renar ansigtsbuden t ex. från finnar, kopparfärg, som ej har sin orsak i omåttligt bruk af starka drycker, och ger änsigtet