Aftonbladet – 10 juni 1841, sida 2

kassakistan, och något helt annat än en del a våra eleganta bokhållare, hvilka sköta affäre som leksäker, han var allvar alltigenom. Såson patronens öra och öga kunde han uträtta myc ket; han var också derföre elt slags geheimeroi nister för hela huset och sjelfva frun måste bed ja Herr Trygger om hans förord hos aRådet som hon i korthet kallade sin man. Regina ha de beständigt kommissioner åt Herr Trygger, oc! nu fattade snart Kammarherren också en syn nerlig vänskap för den hederlige mannen. Tryg ger var vid detta allt ett passivt verktyg för al la. Han skaffade frun en ny collier, lilla Regi na en ny klädning af glanslärft; ty Kronprinses san nyttjade det och det gick således an för e köpmansdotter att äfven nyttja det — och lad då och då några goda ord för Kammarherren hvilket var en sak som äfven behöfdes, emeda1 Kommerserådet ej hade just stora begrepp on cden der livrebetjeningen, som han kallade äf ven Konungens betjente, och som han inom si; såg ned på med ett visst förakt, emedan ej ri kedom följde med uniformen. Aldrig såg mai ett enda drag af känsla på Herr Tryggers ansig te; han hade samma fysionomi om han såg lye ka eller olycka, och icke ett enda tecken af bi fall eller tadel kunde förmärkas på hans mine — han var en man, som lik en bild sig alltid lik stod mid ibland menniskornas hvimmel. Reginas hjerta var ej ännu bundet af någor och då Kammarherren anmälde sig såsom friare rördes hon ej stort mera än då betjenten sade bordet är serveradt,. Hon lät ej en enda smu la hjerta gå in i iden af ett giftermål, och Ju les försäkringar om evig kärlek var för henne a