Aftonbladet – 9 juni 1841, sida 3

ningar inom landet och de verkliga reformbeho som det eger; att det icke är vi, som låtit nedprut våra fordringar, utan att det är denna vår Riksdags opposition, som stegrat sina på ett sätt, att lande hvad man än må prata derom, ej längre kännes vi dem; att det icke är vi, utan fastheldre vår Riks dags-oppositivn, som, i stället för att kämpa för re former med den blåa och gula kokarden såsom fålt tecken, nu strida med den Fransyska revolutions kokarden på sina hufvudbonader. Allt som är rut tet, må gerna utdömas; men är allt ruttet. Ingei stat nedrifves och ombygges, utan på statens be kostnad. och om vi äro medlemmar af ett fattig land, så må vi hushålla med hvad vi ega. En ordningvarande stats underhåll kostar ringa, emo en stat, som skall ombyggas, och ju större ombygg ningarna blifva, desto mera kosta de. Det rättast och klokaste är, att behålla hvad som kan behållas reparera hvad som är möjligt att reparera, och ny bygga endast det fullkomligt murkna; och detta, o aktadt alla möjliga byggmästareråd, hvilka icke all tid äro säkra, emedan byggmästarne sjelfve just är de, som vinna mest, ju mera de få rifva och bygga Ar hela huset ruttet, så rif ned det; men är blot en knut rutten, så hugg in en ny. Man kan be trakta hvarje Riksmöte såsom en stor husrötesyn på landets konstitutionella byggnad; men under der som för närvarande hålles, har nämnden legat i d tillkomne politiska byggmästarnes händer, och na tionen står ännu förvånad öfver många procedurei dervid.n Mycket obeskedligt är det af oppositionen at! sålunda hafva vikit å sido, under det OÖstgötha korrespondenten står qvar, som klippans rot si fast som himlens vind så fri, och låter de! rutina utdömas, och frågar Gud och hela verlder: men är allt ruttet? Denna fråga är just en af de reformer, som äro mindre praktiskt än teoretiskt möjliga, och det lider intet tvifvel att ju hvilken fråga som helst under snart förflutne Riksdag kunnat dermed lösas, endast den litet förr kommit till verlden. Hvem kan ock neka den stora visdomen i det rådet: är en knut rutten så lugg in en ny?, Deraf följer: äro två knutar ruttna så hugg in två nya; äro tre knutar ruttna så hugg in tre nya 0. s. v. så länge någon knut gifves. Vi rekommendera denna husrötesyn på Correspondentens egna betraktelser. Afven i det med gårdagens post hitkomna numret fortsättes de här omnämnda Betraktelsernan, och bekräfta att Östgötha Correspondentens ställning blir allt mer och mer obegriplig. Men äfven häri förekommer ett faktum, och detta är, liksom alla de öfrige, oriktigt både refereradt och bedömdt. Östgötha Correspondenten uppgilver nemligen, att Bondeståndet förklarat att det icke ämnade votera öfver en viss punkt i extra statsregleringen emedan Ståndets beslut om en lägsta summa ej blifvit bland konrapropositionerne intaget; och till denna uppgift fogar Correspondenten det omdöme, att Bondeståndet uppfört sig amest grundlagsstridigtn, och det just i denna fråga. — . Här förekomma åter två ting, hvarom Östg. Correspondenten varit ovetande, nemligen: sjelfva faktum, och den lag, hvarefter det måste bedömas. Hvad det förra angår, förhåller sig dermed så, att Bondeståndet icke förklarat att det ej ämnade votera. Flere ledamöter förenade sig väl om en sådan opinion, men ingen proposition om något Ståndets beslut begärdes och ingen blef heller gjord. Tvertom utryckte Ståndetsedermera, genom valet till suppleanter i förstärkt StatsUtskott, den mening, att Ståndet ansåg votering böra försiggå, således rakt motsatsen af hvad Ostg. Corresp. debiterat. Men om nu faktum varit sant, d. v. s., om Bondeståndet beslutit att icke votera, så hade det, enligt Ostgötha Correspondentens omdöme handiat grundlagsstridigt. Detta bevisar att Correspondenten ännu alltjemt är okunnig om sjellva grundlagen, hvarefter dock dylika förhållanden måste hedömas. Om Östgötha Correspondenten slår upp 30 S R. O. och 69 S R. F., och dermed jemför StatsUtskottets handlingssätt i förevarande fråga, så skall han komma underj fund med att StatsUtskottet icke behandlat denna fråga så, som bemälde 48S. bokstafligen föreskrifva, samt att BondeStåndet alltså varit befogadt att säga nej till all votering intill dess Utskottet bokstafligen uppfyllt grundlagens bud. Då hade sannolikt det resultat vunnits att förstärkta StatsUtskottet kommit att votera, icke öfver de tre Ståndens beslut, utan, enligt grundlagens klara föreskrift, om covilkorligt antagande eller förkastande af hvad StatsUtskottet tillstyrkt i de frågor hvarom Riksstånden varit a skiljaktiga tankar., Vi rekommendera nyss citerade S. till läsning och begrundande. BondeStåndet, säger korresspondenten, har begått sig amest grundlagsstridigt,. Detta omdöme bevisar att Corresspondenten ej känner att just de så kallade högre stånden, nemligen adeln och presterna rent af förkastat (utan återremiss) d. ASPEKT ORSA TT NS IRS ENTRE RISE EINE rade: Du måste enligt bibelns föreskrift. göra honom