Aftonbladet – 9 juni 1841, sida 2

rik plats, och Lindner, som medfört en guitarr, blef anmodad att gifva sällskapet en sång. Han sjöng om landtlefnadens behag, och i det enkla, men likväl känslofulla föredraget, sökte han liksom en skugga undan den glödande solen, om gjöt sina strålar ned öfver hans hjerta, härigenom, såsom konstnär och älskare, väl harmonierande med den yttre naturen. Solen hade imedlertid börjat sänka sig mot vestra randen, och de gamla, hvilka nyss vaknat från en uppfriskande sömn, nalkades, åtföljde af några tjenstflickor, hvilka mellan sig buro den stora korgen med matvarorne och lerkrusen. De välkomne emottogos med hjertliga hälsningar, och ungherrarne, hvilka för ett ögonblick läto distrahera sig från den mera erotiska själsstämningen, kunde ej undvika att röja den fröjd de erforo vid anblicken af de beslöjade, men lätt anade materiella njutningsmedlen. De vexlade upprymda blickar mellan sig, och mer än en hand höjde sig, för att, liksom till lydnad, återbringa munnens muskler, hvilka, genom en egen sprittning, sqvallrade om deras lust, att komma i verksamhet. Låt oss nu få ett glas punsch, mor! sade prosten, och den urdragna korken gaf frisk luft åt den klara oljiga drycken. Prostinnan slog den sjelf i de små, trefliga glasen, och herrarne följde härvid med uppmärksamhet hennes rörelser. Med ett: atack för godt arbete, mitt herrskap,, uppmanade prosten sällskapet, att tömma glasen, och jägmästaren sattes till fiskal öfver dem, som möjligen hade lust att skolka. Glasen fylldes på nytt, och en anmärkning af öfverjägmästaren, att adet gick för strängt pån, lemnades utan afseende. Prosten stämde sjelf upp: chvila vid denna källan, och blef snart understödd af en talrik kör, hvaruti till och med blandade sig en och annan fruntimmersstämma. Flickorna påstodo, att de redan voro yra i hufvudet, skrattade rätt hjertligt, utan att rätt Å