begicks? svarade han att han varit hemma. När han erhållit kunskap om händelsen ? Han hade först andra morgonen erfarit af tidningarne, att ett mordförsök skett och att Darmås var gerningsmannen. Rörande den i hans rum funna kartuschen, åbero pade han sin utsago vid ransakningen. Då Presidenten förehöll honom, att den person, som förde hans kabriolett, förklarat, det han jemte Fru Pontrelle förfärdigat patroner, gömt dem i sin hafrepåse och burit dem, ban visste icke hyvart, svarade Duclos, att det var en ren dikt och att vittnet stod i förbindelse med hans värsta fiender. Deifrågavarande patronerna hade någon gifvit honom att förvara, då han för 43 Francs kört en af sina vänner åt landet. På anmärkningen, att en obekant omöjligen kunnat lemna honom sådana saker, om han icke varit dess medbrottsling, gaf han till svar, att han ej kunnat gissa hvad som låg i påsen. Tillfrågad hvarföre ban tagit vittnet i sin tjenst, när han vetat, att det samma stod i förbindelse med hans fiender, svarade han: att han gjort det, emedan denne hade en så lätt hand att köra. Nu upplästes den petition till Deputerade Kammaron som man funnit hos Duclos. Denna delar Fransmännen i två klasser; den första bestående af en million och representerad af 459000 valmän: den andra bestående af 30 millioner och alls icke representerad, samt begärde derefter af den första klassen till förmån för den förtryckta andra, upphäfvande af spannmålsmonopoliet, dryckesfonderna, centralisationen (kommunerna skulle sjelfva välja sina Märer och andra embetsmän, departementerna sina administrative tjenstemän och domare, nationalgardet och armåten sina officerare) och slutligen som garanti för allt detta, rättigheten att vara valbar och valman för hvarje Fransos, som fyllt 235 år, vore bosatt, uppförd på de skattdragandes lista och kunde läsa och skrifva. Måtte, så slöt petitionen, aden privilegierade klassens represententer höra denna första subskribentlistas röst, och icke vänta tills hon understödjes af de otaliga röster, som när så behöfs, ej skola underlåta att höja sig, ty tiden är kommen då männerne inom Frankrikes hela område skola känna hvarandra och vinna medvetande af sina rättligheter. Denna petition var undertecknad af åtta personer och deribland af Ducios. Tillfrågad hvarifrån den härledde sig? svarade han, att någon, hvars namn han ej mer kom ihåg, glömt den hos honom. Erinrad om att petitionen var underteck nad af bröderna Boudin, som varit komprometterade i målet rörande Mnitvur repudticain, sade han att petitionens undertecknare icke voro desse. bröder, utan kuskar. Presidenten anmärkte slutligen, huru det vore fullkomligt bevisadt, att han stått i vida närmare förbindelse med Darmås än han nu ville erkänna, och att denna förbindelse fortfarit ända till det ögonblick brottet föröfvyades; han uppmanade honom derföre att frimodigt och utan förbehåll tillstå allt. Duclos försäkrade likväl att han aldrig stått i någon förtrolig förbindelse med honom. Presidenten öfvergick nu till Consideres förhör. Tillfrågad och han icke förut varit tilltalad för politiska förbrytelser, svarade han, att han varit dömd till fem års fängelse för det han icke angifvit en komplott; han nekade att han blifvit förd från fängelset i Poissy till det i Clairvaux, i anseende till det otillbörliga tel han fört om konungen; de vittnen, som pästått något så!ant, hade vittnat falskt. På frågan : sedan hvilken tid han kände Duclos? sade ban: asedan 47 år tillbaka,, men nekade att han såsom politisk förbrytare någonsin af honom begärt understöd, eller att denne gifvit honom något. Icke heller hade haft kunskap om de hos Duclos funna påtronerna; han hade endast sett honom på gatan; han påminde sig icke en gång hafva sett honom i sitt värdshus på Montmartre. Tillspord om icke detta värdshus varit starkt besökt af kommunister, gaf han till svar, att en värd icke bekymrade sig om sine gästers meningar, utan endast om att de betalte sin räkning. Han viste icke om de voro kommunister eller icke. År 1830 hade han slagits käckt och skulle ånyo göra det om en revolution inträffade, ty ban hyste ännu sgmma opinion. Di hade han räddat flera Schweitzare och Kgl. gardister som man velat mörda. Under den provisoriska regeringen hade han på en tid, då man hvarje ögonblick fruktade en rörelse i förstädernd, stålt på post utanföre Hr Lafittes port och derföre hade Hr Lafitte scdermera af tacksamhet tagit honom i sin tjenst. Han påstod sig alls icke ha kännt Dermås, utan endast någon gång hört talas om en person, sem man kallat: cMarseljaren. Prisidenten vände sig nu till Darmts och frågade honom om han ofta besökt Considere hos Hr Lafiute? hvarvid denna förnyade sin förra uppgift att sådant icke skett, att han endast den 43 Oktober hört efter honom hos Hr Lafitte. för att betala honom en skuld för erhållen förtäring på hans värdshus, men då han icke träffat honom, hade han lemnat penningarna åt hans hustru. Prisidenten anmärkte, att det syntes obegripligt det han kunnat gå en så lång väg för att betala en så liten summa och detta så korrt före mordförsöket, och frågade om han icke snarare der hade hämtat sina vapen? Considere svarade att Darmås visst icke hi tat vapen utom barrigren, emedan accis-tjenstemännen i sådant fall helt säkert skulle anhållit honom. Sessionen slutzdes nu för denna gång. Den 26 förhördes vittnena, men hyvilias utsagor icke voro af något intresse. — Då Darmås vid sessionens sjut affördes, begärde han i sitt fängelse få läsa en tidning, för att få se hvad bladen sade om honom., VWVittnenas förhör fortsattes äfven den 2927, Följande dagen afgåfvo de anklagades försvarare sina anmärkningar och General Prokuratorn sina påståenden. Darmåss advokat, Hr Pintde, sökte visa, att han tydligen varit endast ett verktyg i några slugare personers händer och sjelf endast en menniska af ganska inskränkta sjilsförmögenheter. Ducloss och Consideres försvarare anmärkte huru otillräckliga de bevis voro, man anfört emot dem. Nästa post torde medföra underrättelsen om utsleget. eken Eanal öfver Panama-näset, till genomfart emellan Atlantiska och Stilla hafvenDenna så länge omtalade kanal, hvilken skulle blifva af ofantlig vigt för verlds-handeln, tyckes nu verkligen vara i fråga att anläggas. En uppsats i Åugsburgs Allgemeine Zeitung, inskickadi från Paris, innehåller härom följande intressanta underrättelser: Mr -, om 2 mm