Aftonbladet – 8 juni 1841, sida 3

många vändningar hvilkas egentliga intresse skull gå förloradt, om vi sökte ur minnet göra et sammandrag, hvilket sannolikt från motsatta si dan skulle debiteras såsom förvrängdt, så utb vi oss, att efter protokollets uppsättning, få å terkomma dertill. Vi nämne nu således blot i korthet, att sedan motionären först uppläst et anförande, med en närmare förklaring af sit moltif, innehållande bland annat, att Lewenhaup numera vore en historisk person, öfver hvar förfarande historien redan nog uttalat sin dom anmälde sig åtskillige talare, som 2postroferadt honom i de starkaste uttryck. Sålunda ansåg t ex. Hr von Hohenhausen, att motionären tyck tes hafva velat sätta Adeln på prof huru lång dess fördragsamhet kunde gå, att han med denna motion fulländat sitt eget porträtt, på hvilket han under hela riksdagen arbetat; Hr Ehrenhoff (den siste Kammarjunkaren vanligen kal. lad) yttrade ur en liten promemoria några fra ser af den häftigaste bitterhet, hvari, såsom v tyckte, förekom bland annat ultrycket någrs nidingar och deras anhang); Grefve Horn förklarade, att orsaken hvarföre han i förra plenum velat hafva afslag utan bordläggning, Varit den önskan, att den storm, som talaren förutsåg, måtte blifva så ringa som möjligt; men att, om ändtligen Hr R. genom fortfarande begäran af remiss, wille uppväcka denna storm, talaren önskade att den måtte blifva så stark, att icke blott motionen utan äfven motionären deraf bortsopades; Hr von Hartmansdorff ansåg motionen såsom en tillställning på förhand för att uppväcka skandal, till hvars fulländande meningen utan tvifvel vore att få in alltsammansi Aftonbladet; D. Ex. Grefvarne Brahe, De la Gardie och Löwenhjelm samt Hr Lefren yttrade sig på samma sida, fastän icke lika hyperboliskt, och ingen understödde motionen. Den enda som sökte något litet modifiera den höga värmetemperaturen var Hr L. Hjerta, som erinrade om huru dylika saker ses olika i olika tidpunkter, och att man äfven kunde betrakta Hr R:s motion utan att dermed förena den tankan, att Ståndet frånginge det omdöme som 1789 års Adel rättvist uttalat öfver en foraktlig politisk karakter. Han tog sig äfven friheheten påminna Grefve Horn, i anledning af uttrycket om motionärens bortsopande, att Grefve Horn väl hade rätt väcka motion om något sidant, men ej borde låta undfalla sig maktspråk, samt erinrade om en föregående scen, då Grefven sjelf, i anledning af några uttryck, varit föremål för en dylik opinionsyltring just af sina nuvarande politiska vänner. Hr Ro.enshöld hade några, ingalunda olyckliga, repartier under denna diskussion, dels mot Grefve Horn dels mot Hr v. Hartmansdorff; han yttrade bland annat, att då Lewenhaupts fel hufvudsakligen varit, att han visat sig för konungsk, så förundrade hav sig öfver den ovilja hans motion väckt bland Riddarhusets konungska majoritet; ban hade säkert ej mött så stort motstånd i fall han proponerat måla Hr v. Hartmansdorffs porträtt såsom viee Landtmarskalk, och det skulle han visst äfven göra, bara han visste hvar det kunde få sin plats, o. s. v. Någre ledamöter, såsom Grefve Frölich, Frih. Sprengtporten, Hr Dalman, Hr v. Heyne, Hr Gripenstedt yttrade sig i formen, för förkastande utan serskildt tillägg; men resultatet blef sådant som i går nämdes.