Aftonbladet – 7 juni 1841, sida 2

läsare så många uttydningar. Till följe häraf an såg öfversättaren ändamålsenligast, att utlemna åt skilliga, för den Engelska publiken dessutom anm stötliga, ställen, att mildra den besynnerliga ab rupta stilen ech sålunda gifva verket en mer litte rär form. Vi frukta likväl, att genom detta Engel ska pruderi, mycket af urtextens lokalfärg gått för loradt, och om äm det helas innehåll och anda änn! äro tillräckligt kinesiska, så bär likväl stilen i di al Foreicn quaterly review meddelade utdragen el nästan modernt Europeisk karakter. För öfrigt ä öfversättningen prydd med en temligen dräglig li thografi, förfärdigad af em infödd konstnär. Berättelsens föremål är en öm, men förrådd, kär lek och bjeltinnan, fröken Keaou Lwan Wang ä förträffligt skildrad i sin glödande tillgifvenhet naivitet och ändtligen i sim sorg och förtviflan Hennes svage älskare, Ting-chang, en ung konst studerande, påminner om en och annan af Goethe älskare, som icke är så noga med kärleken; mer den Kinesiske skalden går mera moraliskt och kraft. fullt till väga än Goethe, t. ex. i sin Stella, och tilldelar den skändlige tvägifte ett fruktansvärd straff. Ming-hea, frökens kammarjungfru, spela den förtrogna, men Wang-chung, en Chehwuy (öfverste), den unga damens fader och Chow, ynglingens lärde fader, förhindra de älskande att se och tala vid hvarandra, så att fröken Lwan blir sjuk och icke ens vill taga någon föda. Slutligen mutar Ting-chang älskarinpans gamla tant och vårdarinna, hvilken förenar dem genom ett hemligt äktenskap, hvarvid Hon, bland andra ord, låter skrifva följande i äktenskapskontraktet: Om hustrun bedrager mannen, så må den snabba blixten träffa hennes hufvud; om mannen bedrager hustrun, måtte otaliga pilar sönderslita hans kropp! och måtte då han eller hon undfå straffet för sin förbrytelse i dödens stad, då de nedstörta i mörkrets afgrund för evigt och evigt! Ett halft år förflyter; de älskande