Aftonbladet – 7 juni 1841, sida 1

vid hvars sida han förr kände sig så lycklig, beslöt han att aflägsna sig. i Men i det ögonblick då han skulle gå fattade Maria den o.nnimnda knifven, som hon ständigt bar på sig, och stötte den plötsligt med sådan kraft i hans sida att han ögonblickligen nedstörtade och några få minuter derefter afled. Alla närvarande trängde sig omkring den olycklige, som utandats sina sista andetag. Men Meria framräckte med kallt lugn sin blodiga knif, med de orden: aDet är jag. som med öfverläggning mördat denne man, som jag älskade mer än mit lif; jag vet hvilket öde som väntar mig och jag är nöjd att dö. ty nu är det omöjligt att min älskande kan tillhöra en annan, och vi måste åtminstone i döden förenas.n Hon blef genast förd i fängelse; kyrkan stod länge tillsluten för att försona det begångna brottet. Maria de las Mercedes nekade icke ett ögonblick till sitt brott, ja, hon motsade till och med sin advokat i allt hvad han ville andraga till. hennes räddning. Öfverdomstolen i Valencia dömde henne till döden och att ersätta rättegångskostnaderne. Domen stadfästades af generalkapitenen i provinsen några dagar derefter, den 44 December 4826 gick den i verkställighet. En tallös folkmängd bevistade exekutionen och den olycklica mörderskans öde beklagades lika mycket som offret för hennes lidelse och brott. SEN