Aftonbladet – 7 juni 1841, sida 1

Jväfd röst säga; ani har förrådt er ungdomsyvän.... frukta för svartsjukans hämnd. Från detta tillfälle var den unga spanskans beslut oåterkalleligt, och hon tänkte nu mera endast på medel till dess utförande. Hon hade fordem af Juan erhållit till present en dyrbar knif, att formera sitt blystift med, ty hon brukade teckna. Denna knif öfverlemnade hon till en tjenare med begäran att den skulle slipas. Sålunda förberedd, erhöll hon ett bref från Juan, hvari han sade, att deras kärlek icke varit annat än frukten af vana och oerfarenhet, en blott dröm, den de icke vidare borde tänka på. Hans föräldrar hade ålagt honom att för mäla sig med en dotter till Dunna S. och han måste underkasta sig deras vilja. Detta bref påskyndade katastrofen. På stora torget i Velencina är en kyrka, som bär namnet St. Juan. Vid den dagliga eftermässan (de katholska ländernas aftonsång) är tilloppet af kyrkgångare här alltid ganska stort. Några besöka kyrkan på denna tid, emedan de uppstått sent; andra derföre att de af göromål hindrats att gå i första messan; många endast af nyfikenhet. Marias moder, en mycket from fru, hörde dagligen mässan der och bevistade oaflåtligen hvarje from öfning. Också hennes dotter hade dittills alltid gerna åtföljt sin moder, men under någor tid hade hon föregifvit illamående och på det sättet befriat sig från kyrkogäng. Annandag Pingst bad hon dock sin moder följa henno i eftermessan i St, Juan och modren biföll detta. I midten af kyrkan står tvenne rader bänkar. Maria inträdde med sin moder, hvilken, sedan hon enstund knäböjt, ef en besynnerlig ödets skickelse kom att nedsätta sig på en bänk bredvid Juan de Dios. Juan erbjuder Maria sin plats, men hon vägrar intaga den, och Bedsätter sig bakom den unga mannen. Denoes ställning var högst pinsam, och för att icke nödgas qvarstamna i granskapet af den unga flickan,