Aftonbladet – 7 juni 1841, sida 1

familjen. Plågad af detta uteblifrande, skyndar sig Maria att skrifva honom till; han fortfor i sin tystned; ej heller på det andra brefvet följde något svar. Nu sökte hon att glömma -honom, men förgäfves; en hemlig sorg tårer på hennes lifskrafter, som med hvarje dag mer och mer försvagas, — men ännu altid närer hon ett skimmer af hopp och tillskrifver ynglingens familj orsaken till hans förändring. Men den, under Spaniens brännande sol mognade lidelsen förvandlar snart hennes kärlek i ett fruktansvärdt raseri och uppfyller hennes rena själ med olycksbringande föresatser. . Maria hade en dag, i sin moeders sällskap, gatt ut ör att besöka några vänner. De kommo till en fru, hvars döttrar voro ryktbara öfver hela staden för sin skönhet. En af dessa samtalade mycket med Maria och yttrade derunder: edu har ju redan hört omtalas, att Juan de Dios friat till min syster? Saken är så godt som afgjord. Hans föräldrar har hos min mor anhållit om hennes: hand.s eJag har icke hört det,v svarade Maria bleknande, och icke mäktig att längre uthärda de inre qvalen, erinrade hon efter få minuter sin moder, att de ännu hade flera besök att göra, och att tiden redan varlångtliden. Återkommen hem, inneslöt sig Maria i sin kammare och öfverlemnade sig åt den djupaste förtviflan. Den eljest så milda, älskvärda flickan vardt en fullkomlig furie. Inga tårar fukta längre hennes ögon, hon känner icke mera smärtan, endast raseri, hon har ingen annan önskan än hämnd. Men förr än hon handlar, vill hon likväl af hans egen mun höra hans trolöshet. Hon skrifver hbonem till att hon bar något vigtigt att anförtro honom och önskar att han en, viss timme om natten måtte inställa sig under hennes fönster. Juan fortfari sin tystnad; han kommer icke. Fö!jande dagen öfvertalade Maria sin mo der att aftigga ett besök hos hans föräldrar, ech här finner hon ändteligen det efterlängtade tillfället att vid afskedet närma sig den älskade och med half