— Ibland en utländsk tidnings korresspondensaktiklar, finne vi, med anledning af de sednaste politiska händelserna, följande märkliga och temligen nya tanka uttryckt, som likväl innan kort torde göra sig väg till det allmänna tänkesättet: Framtiden skall i sanning lika visst fordra offentlighet i diplomatiska förhandlingar, som man nu måste anse offentlighet vid domstolar, offentlighet i lagstiftning såsom de närvarandes tillhöriga egendom. Det olagliga offentligörandet af så många diplomatiska handlingar ådagalägga redan nu behofvet deraf och gifver så mycket större anledning attsluta till en framtida reform i dessa höga regioner. Det gafs en tid, då den listigaste bedragaren skulle hafva varit den bästa diplomat oeh äfven verkligen var det. Richelieu skulle dött som bankrottör, om icke slumpen och hans börd kommit honom till hjelp. Men den tid skall komma, då äfven diplomatien ieke begär mer än rättvisa, då kongresserna blifva förvandlade till stora folkjuryer; vi gå denna tid till mötes och blir väl denna grundsatts först en gång erkänd, skall också diplomatien icke mer frukta en stöld af sina dokumenter, utan sjelf offentliggöra dem för att med lås och bom utehålla bedrägeriet.n a —— RR