Aftonbladet – 4 juni 1841, sida 2

POULAILLER. ETT BLAD UR DEN PARISISKA POLISENS ARKIVER. I Sju år hade ungefår förflutit, sedan den namnkunnige Cartouehe blifvit fängslad, dömd och afrättad, då det ryktet började utbreda sig, att en ny röfvare, ännu mera inöfvad, ännu mera förvägen och grym, än hans föregåDgare, störde säkerheten på gatorna i Paris. Dock ännu hvarken kändeman hans namn, ej heller kunde man erhålla annat än ofullständiga och till det gåtlika gränsande underrättelom det sätt, hvarpå han dref sitt bandtverk. Snart blefvo dock invånarne i Paris och trakten deromkring icke destomindre intagne af allmän förskräckelse. Patruller, bogskyttar, ridande polis och fransyska garderna kommo på benen, för att uppspana den nye röfvaren. StÄndtligen lärde man också känna hans namn. Han kallade sig Poulailler; och snart hade Paris vant sig, att med detta namn förbinda allt förskräkligt och de mest djerfva företag, som kunde utföras af en spetsbof af första rangen. Vimeddela följande utur hans historia. I en by, på kusten af Bretagne, lefde i börjen a 48 århundradet en ung, torftig man, som i orter var bekant för det enkla i sina seder och sitt vå sende, samt, i följe deraf, var älskad af sina gran nar. Han var en oförskräckt sjöman, hans styrka och kraftfullhet stodo i ett tillbörligt förbållande till hans mod, och cm ingen annan vågade sig ut på den stormfulla, i vilda vågor sig häfvande sjön, drog ban intet ögonblick i betänkande, att på sin lilla Åfarkost bjuda de rasande vågorna spetsen. Denne Tperson hette Jacob Pouleiller. Alla giftvuxna ungt dlickor i byn visade bonom på det mest smickrandt Asält företräde, och de, hvilka han uppbjöd till dans voro säkra cm de andra flickornas afund. Den vac kra Isabella Colamblet var likväl den, som företrä desvis fängslade den unge Poulaillers blickar, oc snart talade man ej om något annat, än de båd Hlyckligas förestående förmälning, af hvilka den till ämnade bruden, jemte kroppslig skönhet och en ri skatt af dygder, ännu dertiil skulle komma att till Åröra sin älskade en icke ringa hemgift,