Aftonbladet – 4 juni 1841, sida 1

anghorg lisdagar, samt HP Stocktom inofsocpar DARMESs PROCESS. Pärskammarcens byrå var vid detta tillfälle, som vid flera andra föregående, förvandlad till en estrad för de anklagade och deras försvarare; till höger stär kanslerns stol; till venster General Prokuratorus och hans substituts pulpet. Vid middagstiden infördes Darmes och hans medskyldige. Darmes är liten till växten, har ganska vanliga anletsdrag och framliggande ögon med något vildt uttryck. Han bär båret å la jeunFrance, skägg under hakan, men utan polisonger och pipskägg, och är klädd i en anständig öfverrock. KI. !, vill 4 inträdde domstolens ledamöter och genast började uppropet. Man anrmärkte att ingen bland ministrarne af den 4 Mars under hvilkas tid Darmess mordförsök föreföll, voro tillstades. Sedan de anklagade besvarat Presidentens vanliga frågor, rörande deras namn, förnamn, ålder m. m., upplastes anklagelse-akten som räckte i två timmar. Darmes kallas deri upphofman till attentatn den 45 Oktober 1840 mot Konungens lif; Duclos och Considere hans medbrottslige, som understödt och förberedt dess utförande. Efter ett korrt inställande af sessionen, börjades förhäret. På frågen, om han ej med en karbin skjutit på Konungen? Svarade han endast: Ja, min herre.n Vidare t.llfrågad om hvad som föranledt honom dertill, sade han, aw han redan förklarat sig deröfver vid ransakningen, och förblef envist vid detta svar. Derefter förevisades honom en pistol och en dolk, hvilka han båda tillsto! sig hafva burit den ofvannämda dagen: På frågan: huru han forskaffat sig pistolen, blef svaret att han derom icke hade att argifva något svaromål, och då Presidenten erinrade det han redan erkännt att han tagit den från Herr Dutrone, hedersledamot vid Cour royule i Amiens, ho3 hvilken ban var:t bonare, svarade han; cJag har sagt saningen.s Likaledes bekräftade han sin förra uppgift, att en, bos Hr Lefevre tjenande, hustru funnit dolken i ett skåp hos honom, och att han fått den af henne. Huru han bekommit sjelfva karabinen, med hvilken han skjutit, är icke utrönt. Han sade sig väl hafva fått den hos en Hr Lapet, Piaede la Bows:, vid den tid då sammankomste: ägde rum, för att begära Barbess benådande, och hvari kan deltagit! säljaren försäkrade likväl att han vid den tiden alldeles icke haft någon karabin. Han sade sig vid tillfället hafva burit karabinen under rocken och fasthållis den med armen. Vid Presidentens anmärkning huru af ransakningen inhämtas, att, då han lemnade sin boning, hade han annu icke haft karbinen, hvarföre det vore tydligt att han hämtat den hos någon som kände hans afsigt och således vore en försvarare af hans brott, sade han: aJsg har ej stött i trumpeten på det man måtte höra mig På den vidare anmärkningen, att han påstätt sig hafva lemnat sitt rum kl. 4, men att alla hans grannar intygat, att det skett kl. 4, hvarefter ban ej återkommit, svarade han : aJag kan ej hindra folket från att säga hvad de vilja. Att nägra viltnen på den uppgifua dagen sett honom på ort och ställe jemte andra personer; att en af dem beklagat att skottet icke träffat och denna person slagit och smädat en Hr Vaudran, som yttrade sin ovilja öfver sådant tal, bestridde han och på stod sig hafva varit alldeles ensam. Sedan presidenten förebrått honom hans många osanningar och motsägelser, såsom att han först sagt sig alldeles icke känna Considere, derefter medgifvit att ban stundom sett honom på en krog och ändtligen att han ofta haft umgänge med honom, frågagade han efter kommunisternes sällskap. Darmösnekade, att han tillhört detsamma, men medgaf likväl, att ban varit närvarande vid banketten i Chattillon och egenhändigt afskrifvit sällskapets reglemente. På andra frågor rörande flera af hans handskrifter, såsom atal, hållet af en folkets man, en Jakobins frågor Petition om valreformen m. m. sade han antingens att han skrifvit dem för sitt nöjes skuld eller gaf han undvikande svar. På slutfrågan om han sett Considere den 45 Oktober? svarade han: anej, och på det spörjsmålet: om han frågat efter honom hos Hr Lafitte? svarade han, att han var skyldig honom 45 sous, men af portvacktaren blif,it underrättad. att Considere icke fanns derstädes. Kansleren öfvergick nu till Ducloss förhör. På första frågan om han ej haft deliJuni-uppresningen år 4832 och derföre varit ställd inför domstol? sade han, att väl varit det, men att hans oskuld der blifvit uppdagad. Den tid, då han först blef bekant med Darmes, kunde han ej så noga uppgifra. Darmös hade ofta ko.nmit till det ställe, der han plågade hålla med sin kabriolet, och hade der talt med honom, äfvensom med flera andra af hans kamrater. Han medgaf likväl sedermera, att han stundom tagit houpp i sin kabriolet och tömt några glas vin med honom; han nekade, att han någonsin varit i ett hemligt sällskap. Tillfrågad, orm han ej varit med på stället, der brottet begicks och d:r ett vittne påstod sig hafva sett honom, svarade han först, att han der icke kunnat hålla med sitt åkdon, emedan platsen varit tillspärrad; men då han vidare tillspordes, om han der varit till fots, försäkrade han, att det ej förhöll sig så, ech att vittnet misstagitsig. Kansleren förehöll honom nu huru Darmes sagt, att han, (Duclosi hade hustru och barn, och att han således icke ville låta döma honom till döden, men han skulle vänta, och hämna sig, ifall Duclos yttrade något emot ho: nom. Härtill svarade den tillfrågade, att han ej visste beru Darmås kunnat tala på det sättet. (Forts. e. a. 8) ns sr — i TOCKHOLM den 4 Juni S 6