Aftonbladet – 3 juni 1841, sida 1

han serskildt adresserade henne, att den gods flickan snart glömde den lilla förtret, hon nyss rönt genom utbrottet af Ehrenfeldts missnöjda sinnesstämning, och numera egnade honom all den uppmärksamhet, hon trodde honom förtjena, och visste, att hennes föräldrar önskade, att hon skulle visa honom. Väl förham Ernst, hur hennes blickar banade sig väg allt då och då äfven bort till honom, men han skref nu detta mera på räkning af hennes medlidande, och i det han kände sig så långt stå tillbaka för den lysande gardeslöjtnanten, uppväxte hos honom ett tvillingspar af tankar — den, att med sina kunskaper och sin arm tjena frihetens sak, och att, om möjligt, i denna strid förvärfva en ära, hvarigenom han kunde bli värdig Blida Hans beslut var ej förr fattad, än det sattes : verket, och inom några dagar hade han gjor sig färdig att afresa till Pohlen. Blott för at! säga farväl, infann han sig ännu en gång hos Kommerserådets. Det var något tidigt en förmiddag, och han fann familjen ännu vid fru. kostbordet. Kommerserådinnar, som ej just var van att göra mycken affär af den fattige slägtingen, emottog underrättelsen med fullkomlig likgiltighet, och glömde till och med att efterfråga, hvart han ämnade resa. Kommerseråidet, som fruktade, att möjligen någon penningvigilans kunde komma i fråga, började, strax efter en anmärkning, hur kostsamt det vore att resa, att beskärma sig öfver de dåliga penningtiderne, derjemte bifogande en anmärkning öfver sin egen kassakistas för närvarande klena tillstånd, och endast på Blidas ansigte läste man ne fråga, i hvilken nyfikenhet, oro, och hvem