Aftonbladet – 2 juni 1841, sida 1

es omätligt verkligt eremitlif. Gregor deremot endast upptagen af sin förestående lycka, brydde sig hvarken om de sarkasmer eller den ömkar hans förhållande framkallade. Hans tankar, fri: rån hvarje sorglig bild, sväfvade angenämt i ev verld af förtrollade behag. Nära att bh Xenia: make, hvad brydde ban sig om det palats har emnat och sina så kallade vänners mening Han lät sig vaggas på den närvarande sällhetens våg, som sakta förde honom bort från alla han: ordna ärelystnads villor och alla höghetens in triger och flärd. Sjelfva minnet af denna obe: kanta rival, som en tid stått honom i vägen bade förgått likt en elak dröm, och endas glädje och tillfredsställelse voro qvar i hans själ Bröllopståget lemnade Brauers hus och to: vägen till kyrkan, ditkalladt af klockornas för nyade ringning. Xenia, ledd af sin far, gicl med blyga och darrande steg, bärande ett vax ljus i handen; derefter följde Gregor, omgifver al några tjenare, som utdelade skänker åt folk hopen. Sålunda kom man tillkyrkdörren, hvar est bruden och brudgummen knäböjde. En man bland de närvarande, uppstämde en glad sång känd i landet och som han ackompagnerade mer en tresträngad lyra. Jag vill sjunga om en from eremit, som äl. skade dig heliga jungfru och prisade ditt namn och som började hvarje sitt tal med en helsning till erkeengeln. Han hade en liten skogsfågel med mingfärsade fjedrar. Denna togel, som bodde med ho. nom i hans cell, sjöng ganska täckt och slutade hvarje afton med sången: Heliga Jungfru! liksom hans herre dermed började hvarje morgon