Aftonbladet – 2 juni 1841, sida 1

ögon, och hennes första blick mötle furstens. Gregor betraktade allt detta med tystnad. Hvem är det som här står brud?, frågade Yaroslaw det omgifvande landtfotket. Det är min dotter, svarade de. gamle Braucer, och, visaude på Gregor: hennes biudgumme är denne ädie herre.n Yaroslaw igenhkönde sin vän och antog genast en leende uppsyn. Det var en lyeklig hände!se som förde mig hit; kyrktornets kors syntes på afståvd öfver träden, och jeg följde detta tecken som aldrig bedrager. Det var också ett godt tecken. Jag befinner mig bland er, mina vänner, och edra glädjerop tränga till mitt hjerta. Jag vill vara värvarande vid bröllopet, förena det äkta parels händer och först helsa dem som manar. Se bär till en början min skänk ! Å Härvid kväppte han af sig sin gördel och kastade des innehåll öfver bopen, rom 1 ögonblieket begöts med ett guldregn. Glädjen utbröt i höga rop och hvifiande med mössorna. Furst Yaroslaw fattade nu brudens hand att i fadrens ställe föra henne, och Xenia öfverlemnade den rodnande åt honom. Gregor sade ingenting, men han var blek och darrande. Vigse!-ceremonien började; fromma sånger fyllde kyrkhvalfvet och rökelsemoln uppstego från koret. På en gång tystnade alla röster: det vigtiga ögonblicket var kommet, då presten skulle emottaga de båda makarnas löften. Nu blef man vittne ull ett sällsamt uppträde. Yaroslaw lemnade den stol, hvarpå han satt sig och gick hastigt fram till altaret. Håilen uppl sade han med stark röst. In.